Statsminister Stefan Löfven deklarerade häromdagen att han inte tänker avgå frivilligt även om Alliansen blir större än de rödgröna i kommande val. Detta är helt i linje med socialdemokraternas härskar- och söndrarpolitik som de alltid fört för att komma till makten. Genom sitt utspel vill han redan nu framtvinga ett ställningstagande från Alliansen, antingen genom att locka till sig ett par av de mindre allianspartierna eller att få Alliansen att erkänna att de förväntas regera med stöd av Sverigedemokraterna, ett parti som inget av partierna vill samarbeta med, eller officiellt tala med.
Den politik i flyktingfrågan som SD sedan länge propagerat för har nuvarande regering i stort tvingats införa. Självklart förtigs detta så gott det går.
Den rödgröna regeringen har varit helt beroende av stödet från Vänsterpartiet, som fått igenom mycket av sina politiska krav. Detta parti med sina rötter i kommunismens Sovjetunionen, en diktatur med vedervärdiga illgärningar med miljontals människor som deporterats eller avrättats, har socialdemokraternas tvingats under decennier samarbeta med för att behålla eller erövra makten. Detta parti har blivit politiskt rumsrent i motsats mot Sverigedemokraterna.
Om SD med sina rötter i nazismen och dess fruktansvärda illdåd skrivs det spaltmeter efter spaltmeter. Vi, 20-, 30- och 40-talister, som upplevt både kommunismen och nazismen inpå knutarna, och i en jämförbar tidsepok har ibland svårt att förstå skillnaden. Vid valet 2014 röstade cirka 800000 personer på SD, motsvarande 12,9 procent av de röstande. Enligt väljarundersökningen i september i år skulle cirka 980000 röstat på SD, 15,6 procent. Motsvarande siffror för Vänsterpartiet är cirka 356000, 5,7 procent respektive cirka 480000, 7,6 procent.
Hur länge kan vi i Sverige försvara att SD-partisympatisörer, bortåt en miljon, är politiskt omyndigförklarade i svensk politik? Motståndare till SD försvarar sig med att partiet är odemokratiskt och rasistiskt.
I USA tycks råda en annan syn på politiska motståndare. När demokraternas presidentkandidat, Hillary Clinton, uttryckte sig förklenande om de som röstar på republikanernas kandidat, Donald Trump, blev det högljudda protester. Dessa ledde till att Clinton var tvungen att be om ursäkt för sitt uttalande. När kommer de omyndigförklarade SD-sympatisörerna få en ursäkt eller få komma in i den politiska värmen på motsvarande sätt som V fått? En sak kan vi vara säkra på: tiderna förändras och vi med dem.
Lennart Svensson
Uddevalla