“Inga positioner har förändrats”, sa Stefan Löfven (S) om den första veckans samtal med de borgerliga partierna. En ny regering är alltså inte i antågande. Talmannens “sonderingsuppdrag” pågår ännu en vecka.
Det innebär med största sannolikhet att det blir övergångsregeringen som får lägga fram budgeten för 2019. På pressträffen efter mötet med talmannen meddelade Löfven att utgångspunkten är att handlingsutrymmet är begränsat. Budgeten ska i den här situationen se till att det går att styra riket.
Hur ska övriga partier förhålla sig till det? Situationen har inte inträffat sedan enkammarriksdagen infördes, så någon praxis finns inte.
Å ena sidan kan man argumentera för att oppositionen i det här läget borde vara lika återhållsam som regeringen. Det är inte rättvist att bara den ena sidan får lägga fram en politisk budget.
Samtidigt vore det märkligt om partierna inte skulle lägga fram och försöka få igenom sina förslag. Det skulle på sätt och vis vara en ny Decemberöverenskommelse, om än med tillägget att regeringen är låst av budgetregelverket.
Det talar för att Alliansen borde gå fram med ett gemensamt budgetförslag. Som Tobias Wikström skriver i Dagens industri (19/10) skulle det vara en tydlig signal om att de fyra borgerliga partierna menar allvar med att hålla samman, vilket de har lovat väljarna.
Det skulle också tvinga Sverigedemokraterna att bekänna färg. Partiet har röstat på de moderata budgetmotionerna de senaste tre åren, men Jimmie Åkesson har ofta pratat om att han föredrar Stefan Löfven framför Annie Lööf. Om SD väljer bort den samhörighet som finns med Allianspartierna i ekonomiska frågor är även det ett tydligt budskap till väljarna. Väljer SD att rösta för är det en illustration av samma maktförhållanden i riksdagen som förvandlade Löfven-regeringen till en övergångsregering.
Det löser inte upp den knut som utgörs av att de borgerliga partierna i grunden är splittrade i regeringsfrågan. Men det visar väljarna att Alliansen fortfarande är en stark gemenskap i sakfrågor, och i ambitionerna att förverkliga sin politik. Sådana signaler ska inte underskattas, speciellt inte om försöken att bilda en regering till slut leder till nyval.
På samma sätt skulle avsaknandet av en gemensam budget skicka ut en annan signal: att Alliansen verkligen är på väg att brista. Det måste undvikas för den som inte vill se Stefan Löfven leda ännu en regering.
