Många, speciellt Lysekilsborna själva ser på en hoppfull framtid där järnvägen skall rädda hamnen och återuppta persontrafiken. Sanningen lyder att Lysekilsbanan är en historia och en viktig sådan för Lysekil. När hamnen var som störst så gick godståg dagligen på Lysekilsbanan. Järnvägen var en viktig livnäring för företagen i hamnen. Persontrafik var även den reguljär och tog pendlare och turister till och från kommunen. Detta är år jag skriver om är 1978.
1981-82 slutar den reguljära persontrafiken att trafikera Lysekilsbanan. Officiellt lades den ner 1983 i september.
Anledningen var tiden. Järnvägens maxhastighet på Lysekilsbanan är 40 kilometer i timmen. Det var då snabbare att ta bussen eller bilen med vägverkets färja över Bokenäset.
Dråpslaget för banan var 2010 när Stora Enso valde annan utskeppningshamn än Lysekil. Detta gjorde att järnvägen tappade reguljär godstransport.
Försök har gjorts från flera håll att få igång järnvägen igen utan att det lett till positiva utslag. Senast var när hamnen tog emot järnvägsräls som med tåg fraktades vidare. Även detta projekt lades ner då Trafikverket valde annan hamn.
Hamnen i Lysekil saknar möjligheter till större transporten. Att järnvägen länge varit eftersatt och inte rustats i den omfattning transportörer kräver gör att järnvägen går mot ett historiskt avslut i Lysekils.
Min uppfattning är att vi måste blicka framåt. Lysekilsbanan är historia och nu börjar nästa kapitel i Lysekils historia, kampen om en bro över Gullmarn och en snabbare resväg för pendlarna och bättre möjlighet till transport för näringslivet. Det är detta kapitel i Lysekils som skall bygga och stärka kommunen inte nostalgi och gammal historia.
Per Wallman
Moderaterna Lysekil
