Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Henrik Williamsson

Allt för mycket symbolpolitik i klimatfrågan

Elproduktion tillsammans med transporter kommer att vara de områden där störst förändringar måste åstadkommas.

Nyligen har FN lämnat klara besked om att läget för jordens klimat är ytterst allvarligt. Världens länder försöker komma överens om vad som skall göras och vem som skall betala kostnaderna för åtgärder.

I detta läge pågår det alldeles för mycket symbolpolitiska åtgärder som vilseleder de som vill göra verklig skillnad samt förvillar många beslutsfattare. Mycket av okunskapen rör elkraftens produktion och användning. Men även andra frågor får stort genomslag utan att ha några påvisbara klimatfördelar. Exempel på detta är insamling av matavfall från hushåll, vilket varken är kostnadseffektivt eller klimatsmart. Investering i solenergi är förstås positivt men det måste vara rätt proportioner på vilken nytta det gör. Kopplingen mellan elbilar och solenergi är ytterligare ett sätt att förvirra för den som försöker förstå.

Verkligt klimatpåverkande åtgärder som till exempel att ta till vara biogasen från Skansverket i Uddevalla och uppgradera till fordonsgas genomförs inte. Idag tillverkas istället biogas i Linköping av det insamlade matavfallet, samtidigt som befintliga biogasen från Skansverket förbränns och ersätter fjärrvärme. Något är ju fundamentalt fel.

Vindkraftutbyggnaden i Uddevallas södra delar stoppades av kommunen. Produktionen från dessa kunde blivit motsvarande ett tusen Solevalla-parker.

Elproduktion tillsammans med transporter kommer att vara de områden där störst förändringar måste åstadkommas. Världens elproduktion och även Europas, är helt dominerat av kolkraft, naturgas och kärnkraft.

När kolet och naturgasen ska fasas ut är det uppenbart att elanvändningen måste minska om det överhuvudtaget skall vara genomförbart på relativt kort tid. Att ersätta med kärnkraft tycks inte vara möjligt av främst ekonomiska skäl. All användning av elkraft måste övervägas ytterst noga.

Solenergi och vindkraft är utmärkta tillskott men kommer bara att få mindre betydelse. Det är kraftslag som varierar mycket och är olämpliga för baskraft. Vår vattenkraft kommer att vara ovärderlig för omställningen till förnybar produktion. Tyvärr är den småskaliga vattenkraften numera flitigt ifrågasatt av våra myndigheter.

Det är väsentligt att hålla isär elproduktion och elförbrukning. Att påstå att man bara förbrukar förnyelsebar el är inte tekniskt möjligt. Den el som har lägst rörlig kostnad kommer att produceras i första hand, vilket är förnyelsebara produktionsslag som sol och vindkraft. Dessa producerar till och med för negativt elpris, tack vare stödet från elcertifikatssystemet. De är alltså inte i behov av speciella köpare för att producera. Elcertifikat betalar nästan alla förbrukare enligt lag.

Kraftbolagen har lyckats att sprida uppfattningen att om man köper förnyelsebart så är det en klimatvänlig produkt och vi kan använda den med gott samvete. Detta är förstås fel.

När 60 procent av elproduktionen i omvärlden kommer från fossila bränslen behövs all förnyelsebar el till att i första hand ersätta den fossila. All ökad förbrukning medför att fossilproduktionen kommer att fasas ut senare eller inte alls. Detta tycks endast vindkraftbranschen ha förstått, men det är ju deras sätt att motivera sin verksamhet. Sverige exporterar nästan alltid mer än vindkraften producerar.

Att stålindustrin skall övergå till vätgas som framställs med el är förstås också feltänkt i ett kort perspektiv, men kommer från resonemanget att om man bara använder vattenkraft så är det inget problem med klimatet.

Elbilar är förstås samma sak, de drivs med el som vi annars kunde exporterat och ersatt fossilbaserad elproduktion. Så vinsten är inte uppenbar.

Den el som vi tror oss ha tillgång till när de fossila bränslena är utfasade måste användas till det absolut mest angelägna. Att då slösa el på höghastighetståg faller ju på sin egen orimlighet. Tågen skall troligen vara eldrivna även i framtiden, men med mycket höga krav på energieffektivitet, vilket gör att vi snarast bör glömma höghastighetståg.

Alla aktiviteter av mest symboliskt värde är faktiskt ett hinder för att utvecklingen skall gå åt rätt håll tillräckligt fort. De troligtvis ganska beska förslag som behövs kommer inte fram om vi fortsätter med åtgärder som mest förvillar.

Göte Klingvall

pensionerad civilingenjör