Ungefär 60 procent av kommunernas verksamheter påverkas av EU på något sätt. Motsvarande siffra för landstingen och regionerna är cirka 50 procent, detta har SKL rapporterat om i en utförlig rapport.
Sverige har 20 ledamöter av 751 i Europaparlamentet, chansen till påverkan är bevisligen minimal. I kölvattnet av Brexit har vi dag ett gyllene läge att ställa krav i EU. Men statministern lägger locket på och fördömer England för att de slutligen tagit sitt förnuft till fånga.
EU påverkar nästan alla verksamhetsområden inom kommun- och landstingssektorn. De direktiv och förordningar som kommer från EU är Sverige kanske pinsamt nog bäst på att implementera, medan andra länder i det längsta viftar bort dem som bakgrundsbrus.
För oss som är kommun och landstingspolitiker märker vi av EU:s uppmaningar framförallt inom reglerna för våra upphandlingar. Byggnormer, samhällsbygge, miljöregler och tillväxtregler är exempel på normer och regler som direkt är underställt EU. De är uppdiktade och författade av politiker från länder med liten eller ingen insyn i Sveriges kommuner, landsting eller regioner.
Givetvis omöjliggörs tillväxten för den privata sektorn också. Detta genom att den fria rörligheten möjliggör lönedumpningspolitik och privata svenska aktörer klarar inte av den ofrivilliga lönekonkurrensen.
Exempel behöver man inte länge leta efter, men ifall det inte direkt innebär konkurs innebär det nästan genast försämringar i arbetsklimat på grund av de effektivitetsanpassningarna som de privata företagarna måste ta till för att komma i takt med konkurrensen.
Eftersom jag har en bakgrund som yrkeschaufför så vet jag vad jag talar om, jag har sett utvecklingen i 13 år i de olika konstellationer jag varit chaufför. Åkeri efter åkeri har jag sett duka under, som en direkt effekt av EU:s så kallade positiva fria rörlighet. Federalisterna blundar för detta, kanske för att de samtidigt ser positivt på lönedumpning?
Som politiker från och för landsbygden har jag under de åren jag varit aktiv politiker länge iakttagit vad EU innebär för tillväxten där. Från början var bidragen massiva till landsbygden även om nettokostnaden av Sveriges medlemsavgift även då visade på minusresultat. Senare såg man effekterna i ett bredare spektra; Sveriges självförsörjning inom livsmedel började dala. Detta berodde på en omöjlighet att kunna konkurrera med de billigt framställda varorna i Europa som började ta marknadsandelar i Sverige.
Vi har i årtionden stärkt reglerna för arbetsmiljön, djurhållningen, lantbruket och de produkter lantbruket ger. Detta har gjort att vi utmärkt oss bland medlemsländerna i EU som det land med ”bäst” regler inom området. Samtidigt har våra produktionskostnader stigit till nivåer över snittet i Europa och vi har inte klarat hålla prisnivån gentemot de importerade lägre kravställda produkterna.
Och som grädde på moset har EU tagit fram lagen om offentlig upphandling LOU, vilket medvetet försvårar för alla offentliga aktörer att medvetet rikta om upphandlingar till att gynna svenska lantbrukare.
Jag välkomnar en diskussion om vårt fortsätta medlemskap i EU. I Sverige ska svenska politiker bestämma, detta ska vi inte delegera till lykta dörrar i Bryssel.
EU gick från ett fredsprojekt till ett federalistprojekt. Det måste vi stoppa medan tid finnes.
Heikki Klaavuniemi (SD)
Regionråd VGR