Reportaget om norsk primärvård i Bohusläningen den 17 juli och den uppföljande ledaren den 20 juli. beskriver på ett enkelt och bra sätt skillnaderna mellan norsk och svensk primärvård.
Regeringen, liksom vår region, försöker som en följd av resultatet från den beskrivna utredningen, som tillsattes av den förra regeringen, försöka styra över mer resurser till primärvården. Gott så! Dock går det inte att rycka ut någon del i vårdkedjan utan att se till hela kedjan.
Därför kan det vara på sin plats att beskriva hur den norska sjukvården är organiserad med särskilt beaktande av att det tar lång tid att organisera sjukvården. En radikal förändring av svensk sjukvård är ett måste för att vi skall nå effektivitet och åstadkomma en jämlik vård för medborgarna i hela landet.
Som bekant har vi i Sverige tre huvudmän för vården: staten, regionerna/landstingen och kommunerna. Regionerna/landstingen, som har huvudansvaret för sjukvården och med olika politisk styrning är 21 till antalet. I Norge är sjukhusen sedan år 2002 förstatligade och styrs av Hälso- och omsorgsdepartementet. Tillsammans med sjukhusen förstatligades också psykiatri, larmtjänst, ambulansverksamhet samt sjukvårdsanknuten forskning och utbildning. Den förstatligade andelen av sjukvården uppgick till 75 procent. Resterande del, 25 procent, hade året innan, sålunda år 2001, organiserats som ett husläkarsystem/fastlegereformen och till största delen organiserad av privata enheter, upphandlade av kommunerna och finansierade av dem.
Norsk sjukvård är genom förstatligandet fri från direkt inflytande av politiker utan styrs av det ovan nämnda departementet. I samband med förstatligandet fråntogs fylkena, motsvarighet till våra landsting, ansvaret för sjukvården. Husläkarsystemet är närmast att jämföra med våra vårdcentraler men har dessutom skyldighet att ha dygnetruntjour.
50 sjukvårdsföretag bildades i samband med förstatligandet. De drivs närmast som aktiebolag men har inte rätt att gå i konkurs.
Ingen omorganisation är friktionsfri och kräver alltid stora resurser, Att genomföra en så radikal förändring som skett i Norge tar som vi ser lång tid. En som haft stor betydelse för den framgångsrika omorganisationen är Jens Stoltenberg, sedan 2013 generalsekreterare för NATO och tidigare Norges statsminister i två perioder: 17/3 2000 -19/10 2001 och 17/10 2005 - 16/10 2013.
Hur svensk sjukvård ska organiseras i framtiden är en av landets absolut viktigaste frågor. Då gäller det inte att som nuvarande regering älta frågan om vinsttak i offentlig sektor. Det krävs en statsman för sådana uppdrag med egenskaper som tydligen Jens Stoltenberg besitter.
Lennart Svensson