Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Presenterar regeringspolitik. Trots att Vänsterpartiet inte har varit med i regeringen har Ulla Andersson (V) presenterat innehållet i statsbudgeten många gånger. Bild: Christine Olsson/TT

    Denna artikel ingår för dig som är kund.

    Envar som röstar på Socialdemokraterna röstar på Vänsterpartiet

    "Det borde innebära en socialistiskt inriktad företagsovänlig politik."

    Inför regeringsbildningen 2014 vägrade Löfven (S), liksom sina tidigare regeringsbildare, släppa in V i regeringen. Under den nu snart gångna mandatperioden har vi dock fått erfara hur regeringen tvingats anpassa sig till V:s krav och fört en i många stycken socialistisk, företagsovänlig politik, som fört landet i helt fel riktning, allt för att behålla makten. I avsaknad av en i praktiken obeslutsam och oenig opinion har det varit ganska lätt.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

    Inför den kommande mandatperioden väljer Löfven att helt öppet ge V tillträde till regeringsmakten. Detta för att med ett mandats blockmässig skillnad se sig som vinnaren och den naturliga regeringsbildaren, påhejad av det mäktiga LO-förbundet.

    Löfven och S har sedan lång tid försökt nå en blocköverskridande regering med sig själv som den givna satsministern genom att försöka värva C och L till sitt rödgrönsocialistiska block. Om han lyckas skulle han uppnå en trygg majoritet med 56 procent av mandaten. En svår uppgift med tanke på att C och L:s tidigare uppgivna inställning, åtminstone verbalt, inneburit att de ej vill ha med V att göra, lika litet som med SD. Skulle V uteslutas för att nå en blocköverskridande regering nås ingen egen majoritet, endast 48 procent av mandaten.

    En övergång av C och L skulle givetvis ge Alliansen dödsstöten för oöverskådlig tid.

    S försöker på allt sätt sockra i sina försök att nå framgång genom att söndra och splittra i motståndarleden. Idag (18 september) går S-gruppledaren, Ygeman, ut och deklarerar att de vill diskutera med de andra partierna om talmansposten. De kan tänka sig släppa kravet på att talmannen bör utses från det i valet största partiet, S.

    Vad som så småningom leder fram till en blivande regering är ännu så länge ovisst. En erfarenhet vi fått som väljare efter valutgången är att S ställer sig helt bakom samarbete med V genom att inkludera dem i det rödgröna blocket. I realiteten innebär det att i kommande val utgör en röst på S genom sitt samarbete med V en röst på V. Det borde innebära en socialistiskt inriktad företagsovänlig politik. En politik Sverige minst av allt behöver, inte minst med den under kommande mandatperiod förväntade lågkonjunkturen.

    Lennart Svensson

    Uddevalla