När man idag talar om flyktingproblemet i Mellanöstern så är det palestinierna man talar om. Araberna själva hävdade att en miljon araber flytt från israelisk mark. Det är överdrivna siffror. FN räknade till 450000.
”Till stor del berodde arabernas flykt på helt andra orsaker. Medan judarna uppmanade araberna att stanna kvar, eggades de av de arabiska radiostationerna och av arabiska propagandister att fly. Judarna skulle ju ”kastas i havet”.Om de flydde skulle de inom kort återkomma som segrare, sades det; om de stannade kvar, riskerade de att behandlas som förrädare. Typiskt är att de 60000 araberna i Haifa till större delen fördes därifrån på av arabstaterna utsända fartyg”. (citat från Herbert Tingsten: Det hotade Israel)
Problemet var att deras arabiska bröder i grannländerna inte alls visade någon vilja att absorbera dem. I Libanon fick de slå sig ner i flyktingläger utan möjlighet att inlemmas i samhället. Egypten höll palestinierna instängda i Gazaremsan. Syrien och Irak, som hade bäst resurser att ta hand om flyktingarna, vände helt ryggen åt dem. Ett lika stort antal judar tvingades fly från de arabiska länderna. De judiska ägodelar som konfiskerades av araber i Irak, Syrien, Libyen och Egypten uppvägde mer än väl arabernas krav på kompensation från Israel.
Alla som dödas i krig är tragedier. Varje människa har ett unikt värde. Men varför placerar Hamas (spelar ingen roll om Islamiska Jihad utför dåden, Hamas har ansvaret eftersom de regerar i Gaza) sina avfyringsramper i tätbefolkade områden? För att desto fler ska dö och vinna politiska poäng!
Alain Pochet