Isaac Bachman.
Isaac Bachman.

Israel är ett demokratiskt och öppet samhälle

Isaac Bachman: Organisationer har full frihet att verka i Israel.

ANNONS
|

I onsdags (13 juni 2017) publicerade fem svenska civilsamhällesorganisationer (Kvinna till Kvinna, Diakonia, Svenska kyrkan, Svenska Missionsrådet och Individuell Människohjälp) ännu ett tendentiöst debattinlägg om Israel som helt saknar historisk kontext i fråga om grundorsakerna till konflikten.

Det är högst uppseendeväckande att representanter för det svenska civilsamhället framför en sådan kritik i fråga om yttrandefriheten för israeliska NGO:s. Israel, en västerländsk demokrati, torde vara ett av världens mest pluralistiska och öppna samhällen. Här kan alla i frihet föra fram sina åsikter oavsett om man är jude, muslim, kristen eller HBTQ-person. Det finns inget annat land i Mellanöstern där kristna samfund blomstrar, där muslimer åtnjuter fler rättigheter eller mer välstånd och heller inget annat land på jorden där judar kan känna sig så trygga som i Israel.

ANNONS

Vad gäller yttrandefriheten är läget i Israel otvivelaktigt bättre än i Sverige där det, för att bara ge ett exempel, är nära nog omöjligt att uttrycka stöd för Israel utan att behöva frukta för säkerhet, anställning eller social stigmatisering. Nästan var och en som öppet stöder Israel i Sverige möter kritik och svårigheter. I Israel finns i princip inga begränsningar och som inte minst bevisas av det arabiska partiet i Knesset, som är landets tredje största och vars ledamöter ofta inte ens erkänner Israel och som lämnar rummet när den israeliska nationalsången spelas. Ändå isoleras inte partiet, såsom exempelvis sker för ett visst parti i Sverige.

I sin kritik av Israel väljer organisationerna i fråga också att fullständigt bortse från realiteterna i Mellanöstern – en region som domineras av kaos, terrorism och våld. En region där Israel konstant varit under attack från alla håll och i många former sedan sitt grundande 1948.

Än mer frustrerande är att flera av dessa organisationer finns på plats i Israel och de palestinska områdena och har vetskap om den omfattande anti-israeliska och antisemitiska uppviglingen liksom glorifieringen av terrorism i det palestinska samhället. Detta nämns aldrig och avsikten förefaller vara att utnyttja varje möjlighet för att svartmåla Israel samtidigt som man även väljer att bortse från Israels rätt till självförsvar.

ANNONS

I Sverige talar man gärna om 1967 års gränser och att om Israel bara skulle dra sig tillbaka till dessa gränser så skulle det bli fred. Min fråga är, om 1967 års gränser är nyckeln till fred, varför hade man inte fred 1966?

Sverige väljer att bortse från själva grundorsaken till konflikten – den över 100 år långa vägran från palestinsk och arabisk sida att acceptera en judisk stat i Mellanöstern. Det är denna vägran som fått det palestinska ledarskapet att säga nej till en egen stat 1937, 1947, 1967, 2000 och 2008.

De israeliska NGO:s som de svenska civilsamhällesorganisationerna försvarar driver en starkt anti-israelisk agenda som finansieras av utländska aktörer. Om det fanns NGO:s i Sverige som kraftigt motarbetade svenska intressen och finansierades av utländska regeringar, skulle dessa då röna uppskattning i Sverige? Fastän detta är fallet i Israel så finns inga begränsningar för dessa organisationer att utrycka sig och bilda opinion såsom de önskar.

Isaac Bachman

ANNONS