I ett debattinlägg den 14 december, under en ljusblå ren och klar bild av Preems raffinaderi i Lysekil, framför Preems raffinaderichef sina fantastiska önskningar beträffande en utbyggnad av raffinaderiet.
Vi är många som har en önskelista så här i juletid. På min önskelista står att Preem inte ska få tillåtelse att fördubbla koidioxidutsläppen vilket sker med en högsvavlig olja från Ryssland. Mina önskningar är att slippa störas av buller, både dag som natt. Att slippa se rostiga vrak till fartyg lägga till vid Preems utskeppningshamn och spy ut avgaser. Att inte behöva se missfärgat barlastvatten vräkas ut i Brofjorden. Min önskan är att jag inte behöver se stränderna fulla av utländska ostronskal och att det i vattnet finns märkliga maneter och krabbor som inte tillhör våra vatten och att Brofjordens vatten skall vara fri från föroreningar.
Jag vill kunna vistas ute utan att känna en otäck lukt och slippa andas sotande fackling från raffinaderiet. Min önskan är att bolaget tar hänsyn till att kustområdet norr om Brofjorden som tillhör ett område av riksintresse med naturreservat och kulturvärden och som skyddas enligt Miljöbalken (MB) 3 kap 65 §, miljöbalken 4 kap samt miljöbalken 1 kap 15 § där tillkommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö.
Min önskan är att generationer i framtiden kan bo och vistas i Bohusläns vackra och unika natur och att vi uppnår klimatmålen så att våra barn och barnbarn inte tvingas leva i en tillvaro som vi har förstört. På min lista finns även en önskan om att kontrollen på miljöfarliga industrier blir mer tillförlitlig.
Att bolagen själva ansvarar för tillsynen och skriver rapporter till länsstyrelsen uppfattas av mig som ett osäkert system samt att bryta mot miljöbalken (MB) borde vara olagligt.
Närboende