Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Lysekils pastorat. Är till för alla och måste få rymma olika åsikter, skriver Ann-Sofie Ellbrant.

    Denna artikel ingår för dig som är kund.

    Kyrkan kan förändras - men det tar tid

    Ann-Sofie Ellbrant svarar Lennart Hansson och "Besviken" om kyrkorådets agerande vid anställning av präster.

    Svar till

    Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

    Lennart Hansson , 29 juli, och till ”Besviken”, 1 augusti.

    1. Ni undrar varför kyrkorådet har anställt präster som går emot kyrkans värdegrund – men kyrkans värdegrund är just den att båda uppfattningarna i den s.k. vigselfrågan får finnas. Vi kan alltså inte avskeda, omplacera eller tidigarelägga prästers pensionering om prästen uttrycker den ena eller andra uppfattningen, vi kan alltså inte praktisera det som kallas yrkesförbud i den här frågan.

    Det är kyrkans högsta beslutande organ, kyrkomötet heter det, som avgör den här värdegrunden, inte kyrkorådet i Lysekil. Det är olika nomineringsgrupper som utser ledamöter till kyrkomötet och medlemmarna i kyrkan kan alltså rösta fram de åsikter man gillar. ”Besviken” är verkligen besviken över delegationsordning och annat och självklart ska vi se över sådant genast. Som jag uttalade mig i tidigare intervjuer med journalisten från Bohusläningen så beklagar jag verkligen att jag inte tydligt sa att Artman fått tre veckors vikariat, förlåt för det. Jag ville poängtera att han inte fått tjänsten som komminister.

    Vi har en kyrkoordning som ger kyrkoherden stor makt, ja, så är det. Vi förtroendevalda ska vara med i processen och påverka och få fram tankar och idéer, och det gör vi, men ”Besviken” tillskriver mig mycket mer makt än vad jag har som enskild ledamot. Du säger att vi ska ta tillbaka ”taktpinnen” – men du måste förstå att det finns också många förtroendevalda som inte håller med mig och dig. Det är där du har möjlighet att lägga din röst.

    2. Ja, det är möjligen så att Svenska kyrkan är unik i det här med att man får tycka och tänka olika. Vi måste ändå konstatera att ingen av de präster som debatten har gällt har varit i närheten av ett ”avkragande” som ”Besviken” uppmanar till. Det verkar som många känner sig som allra tryggast när de omger sig med människor som tycker likadant som de själva.

    Jag tror att våra tankar och idéer och åsikter behöver utmanas hela tiden för att komma framåt och söka överenskommelser. Jag framstår säkert som naiv i era ögon, men jag anser likväl att det måste gå att samarbeta även om våra uppfattningar om viktiga frågor går isär. Nog måste det kunna finnas plats åt oss alla? Alla behöver ju inte vara i kyrkan samtidigt om det är så svårt för en del att acceptera andras tolkningar av världen.

    3. Sambandet mellan kyrkoherdens inställning i frågan och frånvaron av Pride i Lysekils kyrka – ja, det sambandet är ju solklart, det har vi redan konstaterat. Det inkom ingen förfrågan om vigslar i samband med Pride. Som jag själv skrev – och som du upprepar, Lennart, – är det varje kyrkoherdes uppgift att se till att sådan vigsel sker. Lennart insinuerar att jag har dolda motiv bakom det här, att jag själv i lönndom tar avstånd från Pride och önskar ett ”klarläggande” från mig.

    Här kommer det: Nej, jag har inga dolda motiv och det ligger inget avståndstagande till Pride bakom mina ansträngningar att föra det här samtalet vidare inom kyrkan. Ärligt talat blir jag häpen över det antagandet, det visar bara att du inte har en aning om vad jag arbetar för som förtroendevald i kyrkan. Jag var med i Pridetåget, jag har gång på gång fört fram att jag tycker alla ska vara välkomna i vår kyrka – men jag säger det gärna igen: Min önskan är att alla ska känna sig välkomna!

    4. Du, Lennart, säger att kyrkovalet blir meningslöst utan debatt och du, ”Besviken” tycker att det är mesigt att bara be och hoppas– och ja, jag förstår att ni vill ha en snabb förändring. (Be och hoppas är dock alltid en kristens plikt) Just nu med våra insändare förs ju ändå en debatt, eller hur? Så debatten finns även om du, Lennart, inte deltagit i den tidigare.

    Och förändring tar tid – men kan ske! Vi närmar oss valet och planerar naturligtvis att göra våra tankar och idéer kända. Om det som hänt i våra pastorat hade kunnat undvikas av bättre information och ärlig debatt vet ju ingen, båda ni två, Lennart Hansson och ”Besviken” har ju konkreta idéer och verkar ha gott om kämpaglöd, ni är mer än välkomna att vara med i våra församlingars arbete.

    5. Förmodligen är det så att när man vill att alla ska få vara med så hamnar man i blåsväder, ni till exempel tycker att jag inte arbetar tillräckligt hårt för era värderingar, den andra gruppen tycker att jag borde avgå och skämmas (har inte framkommit här på insändarsidorna, men jag har fått det till mig på annat vis) och ja, vi får se hur det går.

    6. Slutar ändå med uppmaningen till kärlek, fred och förståelse – för alla- love, peace and understanding, alltså

     

    Ann-Sofie Ellbrant

    Ordförande i Lysekils kyrkoråd