Lokal bostadsmarknad är inte detsamma som storstadens

Sverigedemokraten Martin Pettersson bemöter här Magnus Jacobsson (KD) och Christina Abrahamsson, som båda varit kritiska till SD:s otydlighet vad gäller marknadshyror.

ANNONS

När lokala bostadsfrågor diskuteras har av outgrundlig anledning en del debattörers åskådning ändå sin utgångspunkt i Stockholms innerstads bostadsmarknad. Hur detta kommer sig kan jag och andra blott spekulera i men oavsett orsak får det som resultat att de analyser och den argumentation som framförs helt saknar relevans för den stad som vi tillsammans bor i.

Magnus Jacobsson (KD) upplyser tidningen Bohusläningens läsare om att Sverigedemokraterna inte gav Kristdemokraternas Stockholmsinfluerade motion sitt stöd i fullmäktige. Han väljer dock att utelämna att så gjorde inte heller något av de politiska partierna. Inte ens övriga Allianspartier.

Om Magnus på allvar befarat att avsaknaden av stöd till ”Stockholmsmotionen” verkligen berott på en ovilja att ta itu med de problem som finns i våra utanförskapsområden hade han rimligen i första hand fått fundera över valet av samarbetspartners då dessa partier röstade på samma sätt som alla andra partier. Den uppriktigt sagt beklagliga nivån på argumentation får väl i någon mening ursäktas då den är uppenbart präglad av Kristdemokraternas opinionssiffror i kombination med det faktum att valdagen nalkas inom kort.

ANNONS

Christina Abrahamsson har ryckt delar av en äldre artikel från tidningen Dagens industri ur sitt sammanhang och försöker att måla upp en bild av att det under föregående år skulle ha skett en kursändring med avseende på Sverigedemokraternas hållning i frågan om marknadshyror. Men då vår bostadspolitiska talesperson, som vilket titeln mest uppenbart avslöjar ansvarar för att kommunicera partiets hållning i bostadspolitiska frågor, säger samma sak nu som då blir det uppenbart för alla och envar att någon sådan kursändring inte ägt rum.

Nämnda tidningsartikel är dock intressant då den behandlade det som inget annat parti tycks vilja prata om inför valet, nämligen att de politiska åsikter som respektive parti nu torgför i mötet med väljarna kan komma att bli föremål för förhandling efter valdagen. Som exempel kommer en migrationspolitisk överenskommelse mellan Allianspartierna på riksnivå att vara väldigt avlägsen den strama linje som de Moderata företrädarna nu i valstugorna kommunicerar till sina väljare givet det att Centerpartiets hållning är så avlägsen Moderaternas. Lokalt är dock meningsskiljaktigheterna färre då den kommunala rådigheten är mindre.

Det bästa och mest ansvarsfulla gentemot väljarna hade självfallet varit om de politiska partierna på förhand berättade vilka partier de vill samarbeta med efter valet samt vilken politik de tillsammans vill genomföra. Det duger inte att liksom Magnus säga att man går till val på en borgerlig regering, när alla och envar är införstådda med att en sådan konstellation är otillräcklig på andra sidan valdagen samt att en mer realistisk ambition för just Kristdemokraterna hade varit att klara riksdagsspärren.

ANNONS

Den gamla höger- vänsterskalan bygger på en klasskonflikt som har spelat ut sin roll i en tillvaro där närmast hela befolkningen räknas som medelklass. Idag har vi tre ideologiska block inom Svensk politik. Vi har ett socialistiskt block i form av Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vi har ett liberalt block i form av Centerpartiet och Liberalerna samt att vi har ett konservativt block i form av Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna.

Det mest naturliga hade i någon mening varit att de politiska partierna samarbetat med utgångspunkt i ideologisk åskådning. Lokalt är det dock min mening att det kan fordras en bredare överenskommelse för att säkerställa att de ekonomiska betungande år som nalkas möts med politiska prioriteringar hellre än skattehöjningar.

Martin Pettersson

Ordf. Sverigedemokraterna Uddevalla

ANNONS