De flesta av oss kopplar infrastruktur till stora vägbyggen, broar, hamnar och liknande. Vi glömmer ofta att den lokala elledningen och byvägen är infrastruktur. Och det glöms att någon äger marken.
Elnätsbolagen har monopol. För lägre spänningar har de områdeskoncession. För de större ledningarna söks koncession för enskild ledning. Allt mer av det lokala elnätet markförläggs vilket är positivt. Väl förlagda kablar minskar intrånget i skogsmark och inga stolpar står i vägen för maskinerna på åkern.
Men för att det ska fungera bra måste nätbolagen inse sitt ansvar, precis som bredbands-aktörerna måste inse sitt. Det är inte okey att gräva utan avtal, inte ens för en ideell förening som bara vill väl. Äganderätten ger trots allt markägarna vissa rättigheter. Vissa nätägare hänvisar till att det finns avtal med Lantbrukarnas Riksförbund, LRF. Det görs av kommunala nätbolag men även av de stora drakarna. Men en lögn blir inte sannare för att flera upprepar den. Nej LRF har inga avtal. Det sas upp 2006 och har inte förnyats. Det är fult att fara med osanning.
Utan avtal får det inte grävas. Med tanke på att markägarens ersätts en gång för all framtid för intrånget så är det småpengar som betalas ut. Då borde nätägaren vara än mer lyhörd för markägarens önskemål och att göra rätt från första början.
Lantbruket producerar en mängd nyttigheter som energi i olika former, livsmedel, animalier och vegetabilier, virke och biologisk mångfald. Det är också nationellt beslutat om en livsmedelsstrategi för att öka den svenska produktionen av mat. Den ska prägla den lokala planeringen. Då måste de som gör intrång vara lyhörda för lantbrukets behov. Åkermark kan inte återskapas.
Hans Ola Olsson
Lantbrukare i Tanum
Vice ordförande LRF Västra Götaland