Att fira midsommar – den tid på året då dagen är som längst och natten som kortast – är en urgammal sedvänja och en del i den svenska kulturen – den kultur vi ofta är så rädda att tala om i det mångkulturella Sverige. Varför hävdar så många att Sverige inte har någon specifik kultur, att allt är lånta fjädrar? Varför skulle just Sverige vara landet utan kultur? Varför tycks många tro att den egna kulturen står i vägen för de nyanlända och enbart gynnar rasism och förhävande nationalism?
Att bejaka den nationella kulturen bidrar tvärtom till integrationen eftersom det måste finnas en inhemsk kultur att bli integrerad i. Just för att vårt samhälle är så mångkulturellt måste vi ha något som förenar oss. Så är exempelvis vårt nationalistiska grannland Norge det land som lyckas bäst med integrationen. En nationell kultur innebär en gemenskap man kan ansluta sig till. Att sätta främlingen på piedestal genom att hylla ”mångfalden” är lika problematiskt som främlingsföraktet – ett slags ”välviljans rasism”. Denna rasism blir inte mindre allvarlig för att den kommer från dem som säger sig vilja bekämpa just rasism. Stat och kommun har ofta stöttat olika mångkulturella projekt som snarare låser fast människor i utanförskapet. Att ifrågasätta svensk kultur har emellertid länge varit en officiell sanning och ett myndighetens dikterade mångfaldstänkande mot sin befolkning ofta livligt påhejad av en kulturvänster.
Det finns dock en svensk kultur som passar bra för Sverige, helt enkelt för att den redan omfattas av de flesta som bor i Sverige. Svårare än så är det inte. Vägen framåt idag är inte att förneka vår kultur utan att bejaka den. Att betona det stora ”vi-et” snarare än att ställa grupper mot varandra, och att vara tydlig med spelreglerna i det svenska samhället. De flesta som flyr från diverse sammanfallande, patriarkala klansamhällen söker i första hand inte ”mångfald” utan handfasta svenska medborgerliga fri- och rättigheter.
Nationalismens goda sida – den lågmälda nationalismen – en känsla för och en kärlek till det egna landet där man bor, det som vissa kallar patriotism, är den enda kraft som kan tygla nationalismens onda sida med sitt främlingsförakt och sin fanatism.
Vår svenska kultur med IKEA, smörgårdsbord, Nobelpris, tryckfrihetsförordning, sekulär humanism, social trygghet, könsjämlikhet, midnattssol, små grodor runt majstången, senapssill och regnstänk i lilla nubben med mera, står sig bra i jämförelse med amerikajeans, Coca-cola och hamburgare. Glad midsommar!
Sture Boström
Uddevalla