STOCKHOLM 20181115 Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) håller pressträff i riksdagens presscenter efter sitt möte med talmannen.
STOCKHOLM 20181115 Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) håller pressträff i riksdagens presscenter efter sitt möte med talmannen. Bild: Anders Wiklund/TT

När övergår klokhet till politisk dumhet?

"Kanske dags låta SD visa korten och ta del av verkligheten och impopulära politiska beslut"

ANNONS

Det är lika bra jag säger det på en gång – jag är ingen vän av Sverigedemokraterna (SD), men efter detta inlägg kommer jag säkert betraktas som en sådan. Tyvärr har mitt förtroende (det som ändå fanns) för de andra aktörerna i den politiska skalan starkt börjat naggas i kanten. Att driva sakpolitik, att försöka lösa akuta samhällsproblem och komma fram till för oss medborgare tillfredställande beslut är uppenbarligen inget som våra ”kloka” politiker längre har tid att ägna sig åt. Nu är maktbegär och att motarbeta SD:s ”okloka” politiker det enda saliggörande.

Om vi för stunden bortser från maktkampen, så har skräcken för SD uppenbarligen blockerat våra politikers hjärnor så till den milda grad, att den verkar i vissa fall ha övergått till rena fobier. Frågan är, vem är det som skapat och ger denna i många stycken överdrivna maktposition åt SD?

ANNONS

Om mitt ”kloka” parti lägger förslag i en viss fråga och det ”okloka” partiet skulle stödja vårt förslag - hemska tanke - har mitt ”kloka” parti då samarbetat med SD? Innebär det att mitt ”kloka” parti måste släppa första förslaget och finna ett nytt som de ”okloka” politikerna i SD inte kan stödja? Eller kan det vara så att min ”kloka” partis sakpolitik inte förstås av de ”okloka” väljarna?

Man så länge de ”kloka” politikerna inte längre kan skilja på samtal, samförstånd och samarbete, lär man ju inte komma till någon lösning. Till och med passivt samtycke verkar vara tabu. Och skulle någon ”klok” politiker komma på blotta tanken till något av ovanstående är denne också att betrakta som ”oklok”.

Som exempel på denna hysteriska SD-fixering kan valet av en socialdemokrat till kommunalfullmäktiges ordförande i Karlskoga utgöra. Omröstningen var sluten, men det kunde, observera kunde, ha varit Sverigedemokraternas röster som fällt avgörandet. Därför fick den valde avgå efter påtryckningar från det egna partiet med motiveringen ”vi ska varken ta passivt eller aktivt stöd av SD”.

Ett annat exempel är Centerpartiet i Bengtsfors som inte tillräckligt lyssnat på partipiskan och som snabbt fick påhälsning av en ”klok” och rättänkande politruk som var ”kritiskt till agerandet” och ”det är helt oacceptabelt att ge SD inflytande till några politiska poster”. Okey, skippa politiska poster om det är det som nu är allena saliggörande. Men hur var det med sakpolitiken?

ANNONS

Kanske dags låta SD visa korten och ta del av verkligheten och impopulära politiska beslut, så kanske partiets framtoning blir mindre attraktivt. Men dessvärre, med dagens agerande kan Sverigedemokraterna lugnt luta sig bakåt och se på hur övriga partier snabbt värvar nya röster åt partiet. Och när alla ”kloka” politiker lyckats skaffa SD egen majoritet, vad gör man då?

TL

ANNONS