Kön ringlar lång. Tålmodiga kvinnor pratar med varandra i väntan på att få komma igenom säkerhetskontrollen. En äldre man sitter under ett träd och återhämtar sig i skuggan.
Varje dag måste tusentals palestinier passera de många israeliska check-points som finns utplacerade på palestinsk mark. Våld, förnedring och trakasserier hör till vardagen. Den israeliska ockupationen av Västbanken har pågått i snart 50 år. Varje dag äts mer palestinsk mark upp av israeliska bosättare. I dag är detta regeringspolitik.
Jag åkte till Palestina för att se hur We Effect arbetar med att hjälpa småbönder. We Effect arbetar för att ge fattiga kvinnor och män på landsbygden i Palestina möjligheter att försörja sig och för att försvara deras rättigheter. Arbetet sker framför allt genom samarbete med lokala organisationer och genom kooperativa lösningar.
Inget kunde förbereda mig på det vi skulle uppleva. Min bild, som jag tror att många svenskar delar, var att det finns ett livskraftigt Palestina på andra sidan säkerhetsspärrarna där människor rör sig fritt och lever sina liv. I stället möttes jag av sex till åtta meter höga murar, taggtråd och säkerhetskameror på flera ställen. Dessutom tungt beväpnad militär.
Inte för en sekund kan en palestinier på Västbanken känna sig fri, eller leva ett vanligt liv. Företagande är i stort sett omöjligt, export likaså. Avgifter, skatter, tullar och regler slår effektivt undan benen på alla aspirerande småföretagare.
För alla Israelvänner torde det vara uppenbart att ockupationen måste upphöra. Det internationella samfundet är enigt om att Israel ockuperar Västbanken sedan kriget 1967.
Landet är därför bundet att följa de ockupationsregler som finns. Det gör inte Israel. Det är förbjudet att förflytta sin egen civilbefolkning in på ockuperat område. Det innebär att alla de cirka 600000 civila israeler som idag lever på Västbanken gör så i strid med internationell humanitär rätt.
Jag träffade FN:s kontor för humanitärt bistånd, OCHA, som menar att den israeliska bosättarrörelsen har skapat två separata system av rättigheter och privilegier som gynnar israeliska medborgare på bekostnad av de över två miljoner palestinier som lever på Västbanken. Rättssäkerheten för palestinier är svag.
Det svenska biståndet till Palestina, enligt Open aid cirka 458 miljoner kronor, går främst till demokratibyggande insatser. Det är ingenting jämfört med USA:s skattefinansierade bistånd som uppgår till 3,3 miljarder kronor. Samtidigt måste man ställa sig frågan om det inte är så att vi upprätthåller ockupationen genom att ge bistånd till palestinska myndigheten. Enligt internationell rätt är det Israels ansvar att se till att liv, hälsa, egendom och uppehälle försäkras de ockuperade. Få tror att Israel skulle leva upp till sina förpliktelser om biståndet stoppades.
Nu hjälper vi dem med dessa kostnader.
Ockupationen måste upphöra och ett alternativ till den numera alltmer insomnade tvåstatslösningen måste komma till stånd. Det för att Israel ska kunna fortsätta att vara en judisk stat och för att säkerhetssituationen ska kunna förbättras. Men också för att palestinier ska få kontroll över sin egen ekonomi, sitt eget land och slutligen också få rättvisa.
Jan-Olof Larsson
socialdemokratisk riksdagsledamot