I förra veckan fick vi veta att allianspartierna C och L ej tänker fullfölja hotet om misstroendevotum mot försvarsministern. Redan i samband med kommentarerna efter det gemensamma hotet var C och L noga med att påpeka att om något nytt framkom till försvarsministerns fördel skulle beslutet om hotet kunna omprövas. Denna reservation utnyttjas nu.
Det tycks vara få som ser några väsentligt positiva händelser till försvarsministerns fördel förutom C och L. Det hade varit bra om Annie Lööf hade haft ”sans och balans” att påverka de andra partierna i alliansen så att ett hot om misstroende inte hade väckts utan i stället inväntat KU-utredningen. Den spricka som nu uppstått i alliansen kommer att bli mycket svår att överbrygga, om ens möjlig.
Min kommentar om rävspel grundar sig på att det kan verka som C och L i det här läget inte tror på ett gemensamt framlagt regeringsalternativ av alliansen. S med Stefan Löfven har under lång tid försökt nå ett blocköverskridande samarbete och regeringsalternativ.
Eftersom C och L under inga omständigheter vill vara beroende av SD kan de efter valet 2018 i en fortsatt S-dominerad regering skaffa sig inflytande som partner i en sådan regeringskonstellation. Sålunda ser det ut som C och L vill balansera på två stolar: fortsatt samarbete inom alliansen, men ha dörren öppen vänsterut om valutgången pekar i rödgrön riktning.
Kanske kan den nye moderatledaren ge alliansen en nytändning, men då måste det bli en förtroendefull rättning i leden. I förra veckan noterade jag i en insändare att en röst på Socialdemokraterna är en röst på Vänsterpartiet på grund av sitt stora inflytande på regeringspolitiken. Jag hoppas inför kommande val att inte behöva påpeka att en röst på Centern och Liberalerna är en röst på Socialdemokraterna.
Lennart Svensson
Uddevalla