Återigen får vi exempel på att makten är viktigare för Socialdemokraterna än landets bästa. S har fått vika sig för sin regeringspartner MP och träffat en otydlig och dålig uppgörelse i en migrationsfråga. Vidare har vi i dagarna fått besked om tidsplanen för Vänsterns och Socialdemokraternas begränsning av privata företags möjligheter att göra erforderliga vinster. S har backat genom att bryta ut hälso- och sjukvården i Reepalus välfärdsutredning och endast lägga fram en proposition för riksdagen i mars 2018 avseende skolväsendet och social- tjänsten. Med den rådande kaosartade situation som råder inom hälso- och sjukvårds- området föredrar regeringen att tillsätta en ny utredning. Ansvarig minister anser inte att Reepalus modell kan fungera för sjukvården. Regeringen är väl medveten om att den inte får igenom vinsttaksbegränsning i riksdagen eftersom såväl Alliansen som SD motsätter sig en sådan reform. I vanlig ordning då politiker är oeniga tillsättes en utredning för att åtminstone fördröja ärendets handläggning. I detta fall kan man lätt föreställa sig att åtgärden är en eftergift till Vänsterpartiet.
Då det gäller Reepalus välfärdsutredning, som var ett beställningsarbete, blev remissvaren och kritiken svidande. En fråga som varit så laddad att den jämförts med debatterna om löntagarfonder på 70- och 80- talen. Ofta framförs som argument för vinsttak i välfärden att svenskarna är i majoritet för ett sådant. Facken försöker bl.a. beskriva hur oerhört många miljarder av våra skattepengar som går välfärdens näsa förbi. Så är det inte. Alla uppdrag inom välfärdssektorn får samma skattefinansierade ersättning men ersättningen kan utnyttjas på olika sätt för att producera tjänsterna. Privat vård och omsorg har ofta visat sig ligga i framkant i jämförelse med offentlig verksamhet. De privata företagens rörelsemarginal i välfärdsföretagen utgör enligt SCB genom- snittligt 4.6 % och för de större 3.7%. Dessa rörelsemarginaler får betraktas som normala, kanske till och med i underkant. Alla företag måste gå med vinst, vilket är en förutsättning för expansion och för att anställda och ägare skall ha långsiktig trygghet. Vinster är beskattningsbara och ger därigenom bidrag till våra gemensamma finanser.
Anledning finns att ställa sig frågan till vinsttaksentusiasterna, bl.a. de fackföreningar som presenterade sig den 2 december under debattartikeln "Därför säger vi ja till vinsttak", varifrån de privata företagen tar alla miljarder i vinst ifrån. De har samma ersättning för sina tjänster som de offentliga verksamheterna. Hur kan det komma sig att de privata kan leverera minst lika bra vård, skola och omsorg som de offentliga och ändå få dessa enorma övervinster? I artikeln påstår de dessutom att de privatanställda har sämre lönevillkor än de offentliga när det snarare är tvärtom.
Med det propagandamaskineri som fackföreningsrörelsen har till sitt förfogande kanske det inte är så märkligt att de med rätt frågeställning får allmänheten att ställa sig positiv till vinsttak. Med rätt underbyggd frågeställning får man det svar som önskas.
Det gäller för allianspartierna och SD att stå eniga och dessutom tillse att allmänheten får sakliga argument att ta ställning till. Privata företag inom den offentliga sektorn är ett av framtidens viktigaste inslag för att vi skall klara de utmaningar som vi har framför oss.
Lennart Svensson
Uddevalla