TT intervjuade den 12 november, Stefan Löfven och ville ha hans syn på Ulf Kristerssons förslag till regering. Utdrag ur hans svar:
"Det skulle vara den mest konservativa regeringen vi sett på många, många år, dessutom beroende av Sverigedemokraterna. Ett parti med nazistiska rötter som är direkt antiliberalt."
Mot bakgrund av hans regerings handlande under den snart gångna mandatperioden kan följande konstateras:
• Avsättandet av hans regering byggde på att svenskarna var missnöjda med hans socialistisk-/kommunistinfluerade regering.
• Givetvis utesluter han information om att hans regering var helt beroende av det andra ytterlighetspartiet, V, som har sina rötter i kommunismen med dess förflutna hemskheter. Detta för att få igenom sina budgetar och kunna härska vidare.
• Hans regering har tvingats genomföra flera företagsfientliga V-reformer. Slaget om vinster i välfärden kommer till exempel att drivas vidare om S skulle återkomma till makten. En behövlig reformering av arbetsrätten skulle vara helt uteslutet.
• Sverige skulle säkert åtminstone under en tid må bra av en mer konservativt inriktad regering för att få tid till tillnyktring och en förnuftigare färdriktning.
I stort sett under hela mandatperioden har Löfven försökt så splittring i Alliansen med att bryta ut C och L och nå åtminstone en blocköverskridande överenskommelse med dessa och få deras stöd i stället för V:s. På så sätt skulle S, om inte omgående utan successivt, kunna lösgöra sig från beroendet av V. Det skulle skapa bättre legitimitet åt att kunna fortsätta sitt och andra partiers illvilja mot SD. Kanske skulle inställningen till V och dess rötter mer komma i dagen om inte S är beroende av V.
Som bekant har S och MP inte låtit V få tillträde till regeringen utan haft partiet som stöd för sin politik och på så sätt få igenom sina budgetar och behålla makten. Inför och efter valet har S och MP dock räknat in ytterlighetspartiet V i sin blockjämförelse mot Alliansen för att bli störst som block med endast ett mandats skillnad. Rent logiskt skulle det andra ytterlighetspartiet, SD, på ett motsvarande sätt kunnat räknas in i Alliansblocket. Denna teori är av kända skäl inte hållbar. Däremot vore det mer schysst att ställa båda ytterlighetspartierna vid sidan. Då skulle de rödgröna endast uppnå 116 mandat att jämföras med Alliansens 143 mandat."
Lennart Svensson
Uddevalla