Något som sitter riktigt djupt hos oss på Västkusten är att vi hittills haft friheten att med olika fångstmetoder ta upp vår egen fisk och skaldjur. Jag är själv född ganska långt in i Åbyfjorden, och jag var inte äldre än cirka 10–12 år när några äldre farbröder lärde mig att fiska på isen och från båt. Dessutom så lärde de mig hur man skulle lägga ut garn för att man skulle få fisk. Kanske är det just därför jag blir så irriterad när regeringen och myndigheter så lätt kan komma med förslag på stora förändringar och försämringar för det gamla husbehovsfisket och fritidsfisket, utan att detta får någon större nytta för fiskbeståndet. Alla vi som bor på kusten vet att det är andra faktorer som är de stora bovarna i detta fall. Inte minst ökningen skarv och säl har haft en stor betydelse.
Därför så skrev jag en fråga till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, den 7 juni, som jag nu har fått svar på.
Jag frågade bland annat om vad som ligger bakom förslaget att vi på Västkusten enbart skulle få använda handredskap som privatpersoner. Förslaget skulle i så fall ses som ett förbud mot exempelvis krabbtinor, hummertinor, skädde- och krabbegarn och öringsgarn. Om detta skulle bli verklighet så skulle det vara ett mycket hårt slag mot kustbefolkningen.
Svaret från statsrådet Bucht är kort och lite illavarslande. Det står kort så här enligt citat: ”Havs- och vattenmyndighetens redovisning har nyligen inkommit till regeringskansliet och analyseras för närvarande. Jag kan som ansvarigt statsråd därför inte kommentera den fortsatta handläggningen av rapporten.” Slut citat.
Jag kommer därför att fortsätta med att kontrollera vad regeringen och Hav- och vattenmyndigheten kommer fram med inom kort. Blir det allvarliga inskränkningar på vårt fiske så måste det bli protester från många.
Lars-Arne Staxäng (M)
Riksdagsledamot i Bohuslän
