Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Denna artikel ingår för dig som är kund.

Thorild - den förste feministen?

”I ett ögonblick lärde jag mig att rätt se den ovärdiga halvmänsklighet varuti karlarnas dumma vildhet nästan alltid dristat hålla kvinnorna.”

”I ett ögonblick lärde jag mig att rätt se den ovärdiga halvmänsklighet varuti karlarnas dumma vildhet nästan alltid dristat hålla kvinnorna.”

Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

Detta är skrivet 1793, långt över hundra år innan kvinno- och jämställdhetsfrågor kopplades ihop med grundläggande demokratiska rättigheter och feminismen blev en politisk kraft under 1900-talets slut.

Men kan man därför anse Thomas Thorild vara den förste feministen? Ställd mot den historiska kontext i vilken Thorild levde och den kvinnosyn som rådde då, är det inte helt fel; självfallet skulle hans texter i ämnet inte kunna användas i tjugohundratalets jämställdhetskamp.

Citatet ovan är hämtat ur Thorilds ofullbordade skrift ”Om kvinnokönets naturliga höghet”. Uppslaget fick han när han läste en skrift om döttrars uppfostran.

 

Tillhör en kvinna världen, frågade han sig. Han gjorde samma reflektion som de flesta av oss gör i dag när vi ser hur kvinnors situation är i vissa delar av världen, underkastade männens välde. Han använder ord som ”kjortelträldom” och ”byxmajestät”. Övertydligt så det förslår.

År 2009 är det frestande att tolka hans uttalande i överensstämmelse med vad Simone de Beauvoir nästan 200 år senare skriver i boken Det andra könet, om det manliga behovet att upprätthålla definitionen av kvinnans individualitet som reproduktiv i motsats till det manliga skapande.

 

Thorilds kvinnosyn avspeglades även i hur han förhöll sig till äktenskapet som inrättning.

Kort före sin landsförvisning 1793 träffade han den kvinna som skulle följa honom i landsflykten och leva ihop med honom utan giftermål ända till 1797, och dessutom få två barn med honom. När han hade tillträtt sin professur vid universitetet i Greifswald ingick de äktenskap, på vänners inrådan och under socialt tryck. Vad hans fru, Gustava von Kowsky, hade för synpunkt på tiden före giftermålet vet vi inte. Kanske var det Thomas Thorilds frihetsbehov som hade styrt, inte hennes. Detta med tanke på en ogift mors sociala situation i 1700-talets Europa.

En generation senare orsakade Carl Jonas Love Almqvist 1839 stor uppståndelse i Sverige med sin kortroman Det går an, om en man och en kvinna som beslutar sig för att leva ihop som ogifta.

Synen på att leva ihop i ett fritt förhållande var om möjligt ännu värre på Thorilds tid dessutom i ett Tyskland med sin stränga syn på sådana förhållanden.

 

När vi nu högtidlighåller den internationella kvinnodagen den 8 mars 2009, finns anledning att minnas Thomas Thorild som den – i vidare mening – möjlige förste feministen.

 

Birgitta Gedda,
Kennet Gustafson
Thomas Thorildsällskapet