Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Vänsterpartiets avundsjukepolitik är slående

Gerd Andersson (L): Relativ fattigdom är ett trubbigt mått

Replik till Kerstin och Rickard Joelsson Wallsby 26 februari

Kerstin och Rickard Joelsson Wallsby hade en insändare i Bohusläningen den 26 februari. Jag vill utveckla dessa tankar lite.

Den relativa fattigdomen ökar. Ja, så är det. Innebär detta att vi får fler fattiga i landet? Nej, inte nödvändigtvis. Det innebär att fler har en inkomst som ligger under medelinkomsten. Det vill säga att om vi får ytterligare två miljardärer i landet så ökar medelinkomsten, den relativa fattigdomen ökar, men det innebär inte att fler har en inkomst som är för låg att leva på. På motsvarande sätt kan vi se på hur den relativa fattigdomen förändras om inkomsten för personer med den lägsta inkomsten höjs. Om många som uppbär försörjningsstöd (socialbidrag) i stället får ett jobb där lönen är låg, men ändå högre än bidraget, så ökar också medelinkomsten i landet. Men den relativa fattigdomen minskar inte självklart. Den relativa fattigdomen är ett trubbigt mått på välståndet.

Lite resonemang omkring vinstuttag från skattepengar. Att vänsterpartiet vill få bort alla fristående skolor är väl känt. Men gäller det allt som har med skolan att göra? Nej. Källdalsskolan ska inte byggas av kommunens snickare. Den ska byggas av företag, som i sin tur behöver få ut en vinst för att kunna överleva. Samma sak gäller ombyggnaden av Ramnerödsskolan. Vinstuttag från våra skattepengar alltså. Det är bara när det gäller undervisningen i dessa lokaler som vänstern vill ha monopol. Varför? Jag har inte någon gång sett att vänstern har krav på kvalitetsmätning i den verksamheten. Inte ens när en kommunal skola visar ett ekonomiskt underskott. Relationen mellan kvalitet och kostnad borde vara viktigare än vem som utför jobbet.

Vänsterpartiets avundsjukepolitik är slående. ”Om någon får mer än jag, ska jag få del av detta, men jag ska inte behöva anstränga mig eller ta några risker för att få det.” Se ungdomsförbundets krav på att få ta del av arvet efter Kamprad, pengarna, inte arbetet eller riskerna som ligger bakom framgången, bara pengarna.

Rättvisa är ett ofta använt ord i vänsterns politik. Men vad är rättvisa?

Om vi leker med tanken att staten ska förse oss med skor, när blir det då rättvist? Är det när alla får lika stora skor, oavsett fotstorlek? Då får ju alla lika mycket. Eller är det när alla får skor som passar på respektive fötter? Men då får vi ju inte lika mycket skor. Eller är det när alla får skor som inte passar på fötterna? Då blir det visserligen lika illa för alla, med går det att tillverka skor som inte passar någon, utan att helt gå utanför gränsen för vad som är rimligt?

Gerd Andersson

Liberalerna Uddevalla

MEST LÄST