Vid Moderaternas Sverigemöte i slutet av mars kallade Anna Kinberg Batra gång på gång Socialdemokraterna för ett ”bidragsparti”. Det var inte första gången som moderatledaren använde bidrag som ett skällsord. Men varför anser Moderaterna att bidrag är så förkastligt? Vad är egentligen bidrag?
Vår svenska modell bygger på idén att i situationer när livet är otryggt ska välfärden finnas där och vara trygg. Om du drabbas av sjukdom, arbetslöshet, en personlig livskris eller när en nära anhörig blir sjuk och du inte kan arbeta ska samhället finnas där så du klarar dig ekonomiskt under den svåra tid som du går igenom. För de allra flesta människor så har man stödet under en kortare tid i livet. Modellen, en slags försäkring som vi gemensamt betalar för bidrar till att man kan känna en trygghet och har under lång tid beundrats av människor runt om i hela världen. Vem som helst av oss kan drabbas av sjukdom eller livskris.
Hur går den svenska modellen då runt? Modellen grundar sig på tanken att de flesta som får försörjningsstöd, sjukpenning eller a-kassa bara gör det under korta perioder i livet. Alla som kan jobbar och betalar skatt. Det är en av alla de sakerna som man får tillbaka när man arbetar och betalar skatt är en ekonomisk försäkring från samhället. Den fungerar som ett skyddsnät och fångar upp den som faller. Om man drabbas ska ens liv inte vändas upp och ned mer än det redan gör av den förändrade livssituationen. Det är denna trygghetsförsäkring som Moderaterna så förhatligt kallar bidrag.
Om Moderaterna fick bestämma skulle vi helst inte ha någon trygghetsförsäkring/bidrag i Sverige. Men det Moderaterna verkar glömma är att sjukdom och arbetslöshet kan drabba vem som helst och alla har inte en årslön på banken att ta till när livet rasar. Det finns nämligen ingen rättvisa i vem som drabbas av cancer och plötsligt måste genomgå en svår behandling och inte kan arbeta eller när man mister en familjemedlem. Hur skulle vårt samhälle se ut om vi tog bort sjukpenningen eller försörjningsstödet? Det Sverige som vi känner till och är vana vid skulle inte finnas längre.
De borgerliga partierna för ofta fram att de höga bidragen gör att det inte lönar sig att jobba. Alla som någon gång varit beroende av försörjningsstöd vet att man måste leva på en mycket låg ekonomisk nivå. Att då säga att man hellre väljer att leva på dessa bidrag än att arbeta är ett påstående som visar på en stor okunskap om verkligheten för många människor och ett stort människoförakt. Det påstående speglar inte bara förakt mot dem som behöver samhällets stöd utan också en kanske medveten okunskap om hur mycket man får att leva på när man exempelvis får försörjningsstöd/ekonomiskt bistånd.
En ensamstående person får knappa 4000 kronor att leva på när hyran är betalad och då ska det räcka till allt. Man får vända ut och in på sig, och man får inte äga något av värde även om det är en kortare tid man behöver hjälp, man måste blottlägga sig helt. Tror moderaterna att någon frivilligt väljer detta?
Att andra yrkesgrupper i Sverige, som lantbrukarna, tar emot stora mängder bidrag för att få sin verksamhet att gå runt säger inte heller Moderaterna ett knyst om. Då kallas det inte bidrag utan ”stöd” till dessa grupper. Samhället betalar också ut stora summor till människor som har råd att renovera o bygga om sina hus med ROT-bidrag och RUT-bidrag till dem som behöver städhjälp, hjälp med trädgården med mera. Rätt eller fel men det är ekonomiska bidrag. Vi socialdemokrater tycker att det är dags att sluta se stöd från samhället till människor som verkligen behöver det som något negativt och sluta smutskasta de som är i störst behov av stöd. Det samhälle som har ett bra trygghetssystem är det samhälle som fungerar allra bäst.
Catharina Bråkenhielm
Riksdagsledamot (S)
Socialutskottet