Stämmer det att det tar en sju år för en nyanländ man som fått permanent uppehållstillstånd att få ett arbete i Sverige, och ännu längre för en kvinna? Ja, enligt SCB stämmer detta. Givetvis får man ta i beräkningen att här det finns grupper där kvinnor inte arbetar då man anser att detta är mannens sak att sköta det ekonomiska i familjen. Ändock är detta en oerhört lång tid, skulle detta röra sig om svenska ungdomar hade en massa åtgärder eller annat satts in, men inte här.
Om man tittar på några exempel. En ämneslärare med tio år i yrket kommer från Syrien till Sverige och söker asyl och får efter 10 månader asyl. Först och främst vad har hänt under de första tio månaderna? Läser man på Migrationsverket hemsida står bland annat följande ”Migrationsverket kartlägger den nyanländes bakgrund under asyltiden”. Bra, då ska denna lärare med tio års undervisning ha sin ”bakgrund” utredd under dessa tio månaderna. Men vad som står på ett papper och verkligheten är inte detsamma. Tyvärr finns i de flesta fall ingen utredning om asylsökandes bakgrund. Är då detta ett problem? För denna lärare som vill börja jobba är det givetvis ett stort problem.
Det finns andra som läkare, tandläkare som bott i Sverige under några år som inte blivit utredda. Dessa två yrken har en sammanlagd minimitid på fem år vardera som studier, givetvis har de mycket också specialstudier då de jobbat i mer än tjugo år inom yrket. Ämnesläraren har studerat i 4,5 år. Vi tar även in en ingenjör som har åtta år inom yrket heller inte fått någon nytta av sina drygt tre år långa utbildning. Här finns fyra personer som har en sammanlagd arbetstid på mer än 58 år som ingen har lyckats utreda, analysera och vägleda dessa människor till deras yrken.
Är det underligt att det som många påstår att det tar sju år för en nyanländ innan man får arbete? Vad är egentligen problemet? Är det lika illa överallt? Nej det är det givetvis inte, det finns kommuner som förstår att göra det som krävs för att få in nyanlända i deras yrken. Dock är det fortfarande många inom kommuner och Arbetsförmedling som inte förstår detta.
Att kunna tillvarata andra människor kompetens, kunskap och erfarenhet på rätt sätt. Att sätta in rätt resurser och i rätt tidpunkt är Arbetsförmedlingens och kommunernas ansvar. Ju tidigare man kan förstå en annan människas behov, ju större chans till att rätt väg stakas ut. Det handlar integration om. Sedan att de ansvariga tjänstemännen och politiker inom integrationen i kommunerna förstår hur viktiga olika delar är för varje enskild människa är överordnat allt. Till sist finns en dimension som ofta är bortglömd i kommunerna. Den sociala dimensionen.
Att känna att man får rätt stöd, rätt information, att någon lyssnar och förstår, samt att någon tror på en. Det är ett bra socialt bemötande. Och ett bra socialt bemötande handlar också om att bry sig om hela människan. Att man har bra kommunikation med både föräldrar och barn. Här vill den nyanlände att man besöker och pratar med denne. Man vill ha social kontakt med många människor, och samtidigt lära sig förstå våra sociala koder bland annat. Ju mer vi bryr oss ju större chans till en bra integration. Lyckas man här kan man tala om ett socialt medborgarskap.
P-A Hultman
Grebbestad