Malin Lernfelt
Malin Lernfelt

Återigen sviker samhället barnbrudarna

Malin Lernfelt: Vad ska till för att de som larmar ska tas på allvar?

ANNONS
|

För tio år sedan, 2007, kom journalisten Tina Thunander ut med ”Barnbrudar – i nöd och olust”. Boken beskriver hur unga flickor i Sverige tvingas gifta sig som betalning för en affär, för att bevara familjens heder eller för att hållas kvar inom klanens kontroll. Thunander redogör för hur bortgifta barn förekommer i såväl muslimska som kristna och romska miljöer och visar även hur släpphänta svenska myndigheter är när det kommer till barnäktenskap.

Sedan dess har en del hänt. På papperet. Sverige har fått en ny lagstiftning mot barn- och tvångsäktenskap. Lagen förbjuder också vilseledande till äktenskapsresa, det vill säga att lura någon utomlands för giftermål. I realiteten står dock myndigheterna ofta lika handfallna och handlingsförlamade som tidigare.

ANNONS

Sedan den nya lagen kom 2014 har bara ett enda fall lett till en fällande dom.

En man från Skåne dömdes förra året till fyra års fängelse efter att han, för att återupprätta familjens heder, tvingat sin dotter att ingå äktenskap med en släkting i Afghanistan.

Att domen är unik visar hur svårt svenska myndigheter fortfarande har att hantera den här typen av problem. Det har flera orsaker. När socialtjänst eller skola får reda på att en ung människa far illa är praxis ofta att direkt kontakta familjen. Men när familjen är själva bekymret och dessutom inte agerar på egen hand, utan är en del av något större – en släkt eller klan – är risken stor att situationen förvärras. Ett annat problem är att dessa ärenden är svåra att bevisa. Ord står mot ord.

Den senaste veckan har Aftonbladet publicerat en omfattande granskning av hedersförtryck som visar att mellan 2015 och 2017 finns det 127 rättsfall där tvångsgifte nämns. Där ingår både brottmål och omhändertaganden enligt LVU. I 16 fall har äktenskapet fullbordats. 115 fall handlar om situationer där unga människor hotas att bli bortgifta. Det yngsta offret var bara fyra år när hennes far ville gifta bort henne med en kusin i Syrien. Fallet lades ned precis som i princip alla andra ”i brist på bevis”.

ANNONS

Frågan är vad som ska till för att de som larmar ska tas på allvar och rättsystemet ska gå till botten i ärenden som rör tvångsgifte.

Det har dessutom uppdagats att den nya lagstiftningen inte förmår skydda alla unga som gifts bort. Barnäktenskap som ingåtts i ett annat land innan ankomst till Sverige är till exempel inte förbjudna. De ansvariga statsråden Åsa Regnér (S) och Morgan Johansson (S) har aviserat att man planerar att utreda en skärpning av lagen. Gott så. Men det krävs också att man på alla nivåer i samhället, där man möter offren för hedersförtryck, tvångs- och barnäktenskap slutar att vara naiv och vågar ta i frågan utan rädsla och undfallenhet.

Vi kan inte svika barnbrudarna i tio år till.

ANNONS