Hoten mot det öppna demokratiska samhället är många och de är inte alltid uppenbara, som i samband med valet.
Igår framkom det att en kvinnlig domare i Malmö hoppat av en pågående rättegång, som rör människohandel och grov våldtäkt mot barn.
Beslutet togs efter att domaren Monica Nebelius och hennes familj hade blivit utsatta för både hot och trakasserier. Nu kan varken domaren eller familjen bo kvar hemma.
Även åklagaren i målet, Ulrika Rogland, har blivit hotad. Hon genomför dock rättegången och lever sedan ett par månader tillbaka med polisbeskydd.
Nu tas rättegången om med en ny domare bakom skranket.
Hot mot domare och framförallt åklagare blir allt vanligare. Fackföreningen Jusek, som bland annat organiserar jurister, presenterade tidigare i år en undersökning som visar att 40 procent av de åklagare, som svarat på den enkät som låg till grund för undersökningen känner sig otrygga. 25‑procent av de svarande åklagarna uppgav att de utsatts för våld, hot eller trakasserier. 15 procent av de anställda inom domstolsväsendet, uppgav att de känner sig otrygga och lika många att de blivit utsatta för våld, hot eller trakasserier.
Resultaten i Juseks undersökning bekräftas av en annan undersökning som utfördes av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) förra året. I denna uppgav fler än var tionde av de tillfrågade domarna på landet tings- och förvaltningssrätter att de utsatts för hot och trakasserier.
Enskilda individer tror med andra ord, att det ska gå att påverka utgången av en rättegång. Men att rättsamhället på detta sätt angrips är oacceptabelt.
Visst är det bra att det finns individer som gör sitt jobb ändå, som Ulrika Rogland, även om polisen får rycka in och beskydda henne.
Lika beundransvärd är domaren Monica Nebelius, som kanske gett upp slaget, men inte striden. I en kommentar till Ekot säger hon: ”Jag förmodar att jag är tillbaka i tjänst så fort som möjligt. Det är bara att upp och hoppa igen, det är inte mer med det.”
Var och en av dessa individer förtjänar vårt stöd och beröm. Men de behöver också något mer. Allmänhetens avståndtagande från dem, som tror att de kan sätta sig över lagen. Som tror att de utan konsekvenser ska kunna hota ett av demokratins grundläggande fundament och dess säkerhetsventil.
Domstolens roll i samhället är just det. Att både se till att lagar och regler följs, men också att se till att de följs på rätt sätt. För det är inte bara straffrätt som domstolar sysslar med. En stor del av förvaltningsdomstolarnas arbete går exempelvis ut på att kontrollera, att våra myndigheter sköter sitt jobb på rätt sätt.
Gårdagens andra domarnyhet, att det blir allt svårare att rekrytera nya domare, är därför på sitt sätt lika beklaglig i synnerhet som många domare väntas gå i pension de närmaste åren. För om det inte finns lagfarna och skickliga domare att tillgå i varje fall hotas på sikt den demokratiska rättsstatens legitimitet.
