När vi ska beskriva någons sinnesstämning eller beteende använder vi ibland liknelser med djur. Alla har någon gång hört att någon beskrivs som glad som en lax, eller arg som ett bi eller flitig som en myra. Författaren Linnéa Jägrud har också gjort så, fast tvärtom. I boken Rynkor och Bark utgår hon från trädens värld och beskriver träden med mänskliga förtecken.
Förutom att hon jämför trädets liv med mänsklighetens livscykel ger hon olika arter olika personligheter. Så är till exempel boken en streber som ständigt strävar efter ljuset. Han är affärsmannen, prydlig med slätstruken skjorta och grå kostym. Han är reslig, välklädd och snygg, men stenhård inuti. I hans skugga är det svårt att leva.
Eller björken som hon beskriver som trädet som på ett positivt sätt dansar in våren. Skir och oförstörd går hon från lila till grönt och när väl våren bestämt sig för att stanna vecklar hon stolt ut sig.
Träffande, inte sant?
Träd får ofta en speciell plats i våra hjärtan och många av oss har under barndomen letat efter bra klätterträd. Själv minns jag en hassel i stadsparken i Ulricehamn. Visserligen var det en bra bit att gå, men känslan att klättra i den var värt vartenda steg för korta barnsben.
Som vuxen blir det inte så mycket klättrande, men att slå sig ner i skuggan av en björk eller ask är rogivande. Ljudet när vinden drar genom löven kan få vilken stressad person som helst lugn och harmonisk. Själv har jag haft glädjen att ha en ask på tomten och vars stora blad gav oss en skön skugga sommartid. Fast bonden Anders, som vi hyrde av, hade inte mycket till övers för asken. Det är ett riktigt skräpträd tyckte han, sen på våren med att slå ut och först med att släppa bladen på hösten. Eller som det gamla talesättet säger; Asken är som nattfriaren, kommer sent och går tidigt.
Goda vänner i Träslövsläge har en fantastisk kastanj på sin tomt. Under den tillbringas större delen av dygnet och dess fantastiska blad används som dekorationer och underlägg. Trädet kunde också agera barnvakt. Dottern, då några månader gammal, var helt fokuserad på kastanjebladens rörelse där solen skapade glitter och skugga om vartannat. Sedermera, när dottern fick mer spring i benen blev det trädet ett av hennes klätterträd.
Var står ditt älsklingsträd? Varför inte besöka det och minnas – åtminstone i tanken.
Trevlig helg!
