Det ska löna sig att arbeta. Oavsett om man frågar en socialdemokrat, en moderat eller någon där emellan är svaret självklart: jobb är bättre än bidrag.
Ändå är verkligheten ibland en annan. I vissa fall kan marginaleffekterna ligga på 100 procent, visar en ny studie från ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Rapporten undersöker nyanländas incitament att arbeta, det vill säga om man tjänar på att gå från bidragsberoende till att jobba hel- eller deltid.
Eftersom bidragen är många, är frågan komplex. Vilken typ av ersättning man har från det offentliga spelar stor roll. Försörjningsstöd ger generellt sett högre ersättning än etableringsbidrag. Familjesammansättningen är också en avgörande faktor. I familjehushåll med hemmaboende barn är det föga förvånande oftast kvinnan som tjänar minst på att börja arbeta.
När en av föräldrarna i en familj som tidigare varit helt beroende av etableringsersättning får jobb är det oftast pappan i familjen som fått arbete. Det innebär en hyfsad förbättring av familjens ekonomi. Men detsamma gäller inte om den andra föräldern, det vill säga mamman, börjar jobba. Då ryker nämligen etableringstillägget, som ligger på max 4500 kronor per månad beroende på familjens storlek. Nyanlända har i något större utsträckning många barn – alltså fyra eller fler – jämfört med övriga befolkningen. Det innebär alltså att familjens ekonomi drabbas negativt om kvinnan börjar jobba. Därför föreslår ESO-rapporten att etableringstillägget delas mellan föräldrarna i stället för att gå till familjen som helhet.
Det räcker dock inte. Att nyanlända invandrare inte hamnar i långsiktigt bidragsberoende är något av en ödesfråga. Kommunerna och landstingen står inför stora ekonomiska problem framöver. Sammantaget beräknar SKL, Sveriges kommuner och landsting, att det kommer att saknas 200 miljarder mellan 2020 och 2030. För att undvika en försämring i välfärdens kvalitet eller stora skattehöjningar måste politiken minska bidragsberoendet.
Det gäller bara att göra det så smärtfritt som möjligt. “Låga ersättningar kan främja övergången till arbete men innebär också ökade inkomstskillnader och ökad risk för ekonomisk utsatthet, inte minst för barn”, konstaterar rapporten. Det är helt sant. Mindre generösa bidrag kan vara en morot för någon som fått ett jobberbjudande. Men de som har svårt att överhuvudtaget få till en jobbintervju kommer inte bli hjälpta av sänkta bidrag.
Därför bör nästa regering ordentligt utreda lapptäcket av bidrag och ersättningar. Målet bör vara att levnadsnivån alltid ska vara skälig, samtidigt som det aldrig ska gå att kombinera bidrag på ett sådant sätt att man förlorar på att ta ett jobb. Riktade skattesänkningar mot dem som tjänar minst skulle göra att nettoinkomsten stiger och att incitamenten att jobba ökar, även om lönen är låg. Alla politiker som tycker att det ska löna sig att arbeta måste våga ta tag i bidragsfrågan.
