Stabiliteten är det mest utmärkande i SCB:s partisympatiundersökning som presenterades på tisdagsmorgonen. Trots att det gått snart tre månader av inrikespolitisk turbulens sedan valet är förändringarna i partiernas väljarstöd i de flesta fall små.
De rödgröna fortsätter att vara större än de fyra borgerliga partierna, och stärker sin ställning jämfört med valet mycket tack vare en statistiskt säkerställd framgång för Socialdemokraterna. Det är en framgång som sannolikt hänger samman med övriga partiers oförmåga att hantera valresultatet.
Vid sidan om Socialdemokraternas framgång är nedgången för Liberalerna undersökningens mest anmärkningsvärda förändring. Liberalerna tappar 1,2 procentenheter jämfört med valet och får 4,3 procent av väljarstödet. L har de senaste månaderna varit en av nyckelaktörerna i regeringsbildningen och har tillsammans med Centerpartiet blockerat bildandet av en borgerlig regering.
Det är ett agerande som uppenbart bestraffas av väljarna. Det är värt att dra sig till minnes att sju av tio L-väljare på valdagen placerade sig till höger enligt SVT:s Valu. Att det noteras en statistiskt säkerställd nettoförlust till Moderaterna bör ses mot bakgrund av detta.
Opinionstappet understryker att partiets ekonomisk-politiska talesperson Mats Persson har rätt när han varnar för riskerna med ett närmande till Socialdemokraterna: Ett litet parti med borgerligt sinnade väljare riskerar att trilla ur riksdagen i nästa val om det uppfattas som ett stödparti till S (Sydsvenskan 30/11).
Hittills har Centerpartiet och Liberalerna valt att agera på samma sätt i regeringsfrågan. En viktig slutsats av SCB-mätningen är dock att partierna, trots snarlik sakpolitik, har stöd i olika väljargrupper.
Medan L förlorat på att förhindra M-ledaren Ulf Kristersson från att tillträda som statsminister, är stödet för C oförändrat jämfört med valet.
Riksdagsvalet i september innebar att nästan 60 procent av väljarna röstade för en borgerlig ekonomisk politik och för att byta ut Stefan Löfven som statsminister. Även om det just nu är svårt att öppet erkänna för många C- och L-företrädare har Sverigedemokraterna på avgörande politikområden successivt kommit att inta sakpolitiska positioner som är snarlika allianspartiernas.
SCB-mätningen visar att ett extra val med största sannolikhet skulle leverera en liknande majoritet mot S-styre och för reformer för att uppmuntra arbete och företagande.
Nyckelfrågan för den kommande mandatperioden är hur de fyra borgerliga partierna förmår förvalta detta mandat. Misslyckas man är det troligt att Sverigedemokraterna för allt fler borgerligt sinnade väljare kommer att framstå som den enda garanten mot socialdemokratiskt maktinnehav.
Det vore en djupt olycklig utveckling.
