Musikskolan i Munkedal har blivit ett flitigt diskuterat ämne på Bohusläningens insändarsidor den senaste tiden. Bakgrunden är ett förvaltningsförslag att undervisningen enbart kommer att ske eftermiddagar och kvällar. Nu är det så att barn kan lämna den ordinarie skolundervisningen för att få instrumentundervisning av lärare som åker ut till de olika kommunala grundskolorna.
Denna ordning har rått i många av landets kommuner i decennier. Men 2011 skärptes formuleringarna i lagstiftningen om elevernas rätt till undervisningstid. Musik- och kulturskola är ju inte lagstadgad verksamhet, så kommunala tjänstemän har i de flesta av landets kommuner tolkat lagen så att det inte går att lämna ordinarie undervisning för undervisning av musikskolelärare.
Men trots lagändringen har Munkedals kommun och många kommuner i Sverige kvar instrumentundervisning under skoltid. Det är framförallt glesbygds- och landsbygdskommuner som inte har velat ändra den gamla ordningen. Anledningen är att man vill underlätta för eleverna. Barnen ska inte efter skoltid behöva åka långt för en relativt kort, enskild lektion. Av erfarenhet vet man att om inte instrumentlärare åker ut till skolor i landsbygd och mindre orter, så kommer många elever inte att välja att ta lektioner i musikskolan.
Kulturskoleutredningen som lades fram före jul har samma utgångspunkt som nuvarande lagstiftning. Skola och kulturskola är två olika verksamheter som lever sina egna liv. Men på landsbygden och i mindre orter har det aldrig varit så. Skolan, musikföreningar, föräldraföreningar och amatörorkestrar bildar ofta ett informellt nätverk som tillsammans skapar det lokala musiklivet, vilket Kulturskolerådet påpekar i sitt remissvar till utredningen. Glesbygdskommuner har protesterat mot utredningen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) vill att varje kommun ska få bestämma själv om kulturskoleundervisning under ordinarie skoltid, rapporterar Sveriges Radio (16 mars).
Hans-Carl Carlson, ordförande för Munkedals Blåsorkester, har påpekat i två artiklar (2 februari och 28 februari) om hur viktigt samspelet är mellan den livaktiga blåsorkestern och musikskolan. Blir det färre elever som väljer att börja spela ett instrument, riskeras rekryteringen till blåsorkestern. Han pekar också på dåliga erfarenheter från landsbygdskommuner som lagt kulturskolans undervisning enbart på eftermiddagar och kvällar.
Rekryteringsproblemet är allvarligt och det är inte bara ett problem för Munkedals blåsorkester. Svensk Scenkonst varnar för att det finns stor brist på orkestermusiker som håller hög internationell klass. De svenska kulturskolorna är basen för svenska körer och orkestrar på amatörnivå, men också för världsorkestrar som Göteborgssymfonikerna.
Den politiska ledningen (16 februari) vill fortsatt finansiera en musikskola i Munkedal och även utveckla den till en bredare kulturskola. Det är tydligt och bra. Men landsbygdsproblematiken kommer man inte undan. Här måste lagen ge utrymme för lokala och flexibla lösningar, vilket också är SKL:s linje. Frågan är hur Munkedal ska kunna rädda kvar elever i musikskolan och samtidigt följa en oflexibel lagstiftning? Man kan titta på hur andra kommuner har löst frågan, men varje kommun måste hitta sina egna lösningar.
De kommunala musikskolorna och kulturskolorna har varit en framgång och en styrka för Sveriges kultur. De är viktiga i den lokala kulturpolitiken och arbetar efter olika lokala förutsättningar i samspel med civilsamhället. En överdriven reglering av den är inte bara ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen utan också till nackdel för kommunernas förutsättningar att ordna verksamheten så att så många som möjligt kan få delta.
