Bohusläns svarta guld. Hummern är en resurs som måste värnas.
Bohusläns svarta guld. Hummern är en resurs som måste värnas.

Därför måste färre humrar fiskas upp

Fritidsfiskare blir säkert irriterade – men begränsningar av hummerfisket är helt nödvändiga.

ANNONS
|

Det kommer att bli färre humrar för Bohusläns hummerfiskare i år. Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) har föreslagit flera begränsningar inför årets säsong:

• Antalet tinor per yrkesfiskare sänks från 50 till 40. Antalet tinor per fritidsfiskare sänks från 14 tinor till sex stycken. En rejäl sänkning för fritidsfiskare.

• Säsongen för fritidsfisket föreslås kortas från första måndagen efter 20 september till den 30 november.

• Dagens minimimått från ögonhålans bakkant till ryggsköldens bakkant ska ökas från åtta centimeter till nio centimeter.

• Tinorna måste vara utrustade med flyktöppningar så att mindre humrar kan ta sig ut.

Målet är att man ska ta upp färre humrar och inte så många unga humrar. Visst, det är tråkigt för fritidsfiskarna. Men om man har någon slags ansvarskänsla för hummerbeståndet så får man inte bara acceptera begränsningarna, utan också välkomna dem.

ANNONS

Hummerfisket är inte en oändlig resurs. Det har tidigare generationer förstått. En fredningsperiod för hummerfisket började diskuteras på 1700-talet. Fredningstid infördes år 1830 runt Göteborg och i Bohuslän år 1833. Sedan 1879 har det funnits regleringar om minimimått.

Dessa framsynta beslut fattades redan på 1800-talet, men då fanns det fortfarande gott om hummer i Bohuslän. På 1950- och 1960-talen rasade beståndet och är nu troligen omkring tio procent av beståndets storlek i början av seklet. Statistik från landningar och uppgifter om antalet humrar per tina visar att man successivt har behövt öka ansträngningarna för att få upp samma kvantitet hummer. Statistiken från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och HaV är tydlig: trots begränsningar i fisket har hummern inte återhämtat sig. Något måste göras.

Fritidsfisket står antagligen – det är ingen som vet säkert – för 75 till 90 procent av hela hummerfisket, därför måste de också ta huvuddelen av begränsningen av fiskemöjligheterna. Trots att hummerfisket engagerar så många, är det förhållandevis outforskat. SLU konstaterar att man saknar goda datakällor. Därför får man göra överslagsräkningar och göra goda gissningar när det gäller hummerbeståndet.

I brist på kunskap rekommenderar SLU att man tillämpar försiktighetsprincipen. Det är klokt. En kollaps av hummerbeståndet likt kollapsen av torsken vid New Foundland, vore inte bara en ekologisk katastrof, man vågar nog påstå att det vore även en kulturell katastrof för Bohuslän.

ANNONS

Den före detta riksdagsledamot Jan-Olof Larsson uttalade till Bohusläningen att ”det bästa vore om man värnade kustbefolkningen och såg till att bara den får fiska hummer”. Det är nog många som tycker som Larsson, men det är ur både principiella och praktiska synpunkter ett dåligt förslag. Även delårsboende har rätt att fiska hummer. En fastboendereglering blir mycket svår att upprätthålla i praktiken för Kustbevakning och polis.

Om dagens fritidsfiskare vill fiska hummer med barnbarnen och inte bara berätta historier om hur det var att fiska hummer, så är begränsningarna helt nödvändiga. Hummerfisket måste räddas åt kommande generationer.

ANNONS