Moderaternas nyvalda partiledare Ulf Kristersson vill göra upp om migrationen i en blocköverskridande överenskommelse. Det meddelade han under partiledardebatten i riksdagen på onsdagsförmiddagen. Det är välkommet. Alliansen borde, tillsammans med Socialdemokraterna, se till att Sverige får en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Att först välkomna hundratusentals människor till Sverige, för att sedan inse att systemen inte håller och då göra livet surt för de människor som tagit sig hit, är inte bra för någon.
Migrationen är dock inte det enda område där Ulf Kristersson bör sträcka ut en hand. Sverige har ett stort behov av blocköverskridande överenskommelser på åtminstone tre ytterligare områden: skatterna, bostäderna och budgetreglerna.
I början av 1990-talet kom Socialdemokraterna och dåvarande Folkpartiet överens om ”århundradets skattereform”. Principen för inkomstskatterna var ”häften kvar”, alltså att inga marginalskatter skulle stiga över 50 procent. Men det höll inte länge. I dag är systemet helt urgröpt.
S och Alliansen bör komma överens om ett nytt skattesystem, som bör vara lättöverskådligt och enkelt. Sänkt skatt på arbete kan växlas mot höjda miljöskatter. Rot- och rut-avdragen bör göras om till en generell skattesänkning på tjänster. Samtidigt med en skattereform bör även bidragssystemen ses över för att säkerställa att det alltid är lönt att jobba.
Ett annat viktigt område är bostadspolitiken. Dessvärre kraschade de blocköverskridande bostadssamtalen i våras. Men att reglerna för bostadsbyggande förenklas och gör det billigare att bygga ligger i allas intresse. Den svenska bostadsmarknaden är i dag så pass osund att nya regler behövs. Skrota de dyra subventionerna till byggföretagen och lätta på reglerna kring exempelvis rullstolsanpassning och parkeringsplatser för allt nybygge.
Sist men inte minst: regeringen måste ta ansvar för finanspolitiken. De strama budgetreglerna infördes av en anledning. Ingen vill ha stora underskott i statskassan. Finansminister Magdalena Andersson (S) har inte bara ändrat överskottsmålet – nu behöver staten endast uppvisa ett överskott på en tredjedels procent av BNP, jämfört med det tidigare målet som låg på en procent – och lägger dessutom en kraftigt underfinansierad budget. Flera tunga ekonomer varnar för överhettning och Allianspartierna är mycket kritiska.
Den som festar för hårt riskerar dock en baksmälla. S måste nyktra till och inse att även S tjänar på stabila finanser. Det kan ju mycket väl vara en S-regering som tvingas städa upp efter årets utgiftskalas. Alla seriösa partier bör diskutera nya normer för finanspolitiken, inkluderat hur man ska förhålla sig till kommunernas framtida, förmodligen usla, ekonomi.
En blocköverskridande regering med M och S skulle riskera att döda de relevanta ideologiska konfliktlinjerna i svensk politik. Men breda överenskommelser om politiska ramverk kring viktiga frågor är bra.
