Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    1/6

    Denna artikel ingår för dig som är kund.

    Entusiasmen räddar inte Lysekilsbanan

    En bana utan trafik kan inte leva på hoppet.

    All slags lokalpatriotism är inte av godo. Lysekilspartiet meddelade för en tid sedan att de ansåg att Lysekilsbanan borde läggas ned. Partiet kommer inte att motarbeta Trafikverkets planer på att dra in på underhållet.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på bohuslaningen.se

    I detta har Lysekilspartiet rätt. För att komma fram till dessa slutsatser har Ronald Rombrant (LP) säkerligen använt en miniräknare som verktyg. Studerar man historien så kommer man också till samma slutsats.

    Banan var aldrig planerad av staten, utan var ett privat initiativ. Bolaget Lysekils järnvägsaktiebolag byggde banan, samt elva stationer. Banan stod färdig år 1913. Under 25 år drevs banan av bolaget och under dessa år gav bolaget inte någon avkastning över huvudtaget.

    1939 togs driften över av SJ, men redan under 60-talet började man utreda en nedläggning. Redan då räknades den till landets trafiksvaga sträckor. Man konstaterade att befolkningen minskat med 13 procent under 50 år, att biljettförsäljningen minskat med 50 procent och styckegodstrafiken minskat med 20 procent. Orsak: "bilismens starka expansion", rapporterade Bohusläningen 3 maj 1965. SJ skulle tjäna 50 000 kronor per år på att lägga ned banan.

    Under åren har banan främst fraktat bohusgranit och fisk. Dessa varor tar numera andra vägar. Persontrafiken lades ned i början av 80-talet. Vägverkets färja mellan Finnsbo och Skår blev dödsstöten för persontrafiken.

    Den sista reguljära godstrafiken kördes år 2010, då Stora Enso slutade köra sitt gods på banan. Sedan dess finns det ingen ordinarie trafik på banan, men en period fraktades räls från Lysekils hamn.

    Lysekilsbanans problem är inte att det är för lite trafik på banan. Problemet är att trafiken är noll. Och det finns faktiskt andra små järnvägssträckor i landet där det faktiskt finns trafik kvar och som också kostar pengar.

    Lysekilsbanan kostar 7,5 miljoner kronor per år i underhåll. "Andra banor blir faktiskt lidande" sade regiondirektören på Trafikverket, Håkan Wennerström, till Bohusläningen 10 december förra året. Han meddelade då att om inte kommunen och regionen kom med goda argument till varför staten ska fortsätta lägga ut pengar på den oanvända banan så kommer man att ta upp frågan i verkets styrelse i år. Förslaget är då att lägga banan i träda i tre år. Det vore klokt.

    Regionutvecklingsnämnden vill nu lägga 900 000 kronor på att återigen köra sommartrafik på sträckan. Regionutvecklingsdirektören Fredrik Adolfsson har inte gett upp hoppet om banan och hoppas på konkreta diskussioner om godsterminalen i Hallinden och en ny boom för gruvnäringen i mellersta Sverige. Och det är sant. Det finns potentiell användning för Lysekils hamn och järnvägssträckan, men sju år utan ordinarie trafik börjar bli en väl lång tid. Det är hög tid att fatta beslut. Därför bör Trafikverkets beslut i höst bli att sätta Lysekilsbanan i träda. Sedan får man se om det finns en ljusare framtid för banan. Men hittills under banans 104-åriga historia har det stupat lika brant utför som backen ned mot Lysekils hamn.