“Keine Experimente.” Inga experiment, var det tyska kristdemokratiska partiet, CDU:s kampanjparoll i valet 1957. Det är ett liknande budskap om stabilitet som kommer att göra att Angela Merkel på söndag väljs om till en fjärde mandatperiod som förbundskansler.
För inget tyder på att de tyska väljarna kommer att försöka sig på den typ av politiska experiment som amerikanska, brittiska och franska väljare röstat för de senaste åren. Med sin närmast opolitiska stil kontrollerar Merkel det politiska mittfältet och väljarna har idag större förtroende för CDU än för Socialdemokraterna på alla viktiga politikområden.
På valnatten kommer blickar utan tvivel att riktas mot det högerpopulistiska partiet Alternativ för Tyskland (AfD), som väntas ta plats i förbundsdagen. Många menar att historien under lång tid vaccinerade Tyskland mot högerpopulism. Vad genombrottet för AfD visar är emellertid att invandring, även i Tyskland, blivit en en fråga som är avgörande för betydande väljargrupper, på samma sätt som tidigare skett med exempelvis miljöfrågorna.
Med tanke på att valutgången tycks på förhand avgjord är det knappast förvånande att regeringsbildningen redan nu tilldrar sig stort intresse.
Om Socialdemokraterna följer den europeiska trenden och gör ett dåligt val, vilket undersökningarna tyder på, är det osannolikt att de är intresserade av ingå i ännu en stor koalition med CDU. I stället talas det om att CDU kommer att bilda vad som utifrån partifärgerna - svart, grön och gul - beskrivs som en Jamaicakoalition med De Gröna och liberalerna i FDP.
FDP åkte ur förbundsdagen för fyra år sedan efter att ha hamnat helt i skuggan av CDU i den dåvarande koalitionsregeringen. Utanför parlamentet har partiet, under ledning av Christian Lindner - som i media jämförts med Frankrikes president Emmanuel Macron – bland annat profilerat sig genom att kräva att Grekland kastas ut ur eurosamarbetet. För att inte återigen bli uppätna av CDU gör partiet nu anspråk på finansministerposten. Det är en tanke som skulle få de andra euroländerna att nostalgiskt längta efter den nuvarande finansministern, budgethöken, Wolfgang Schäuble, konstaterade en Merkelrådgivare nyligen i en intervju med nyhetsbyrån Reuters.
Den tyska valrörelsen utspelas mot bakgrund av en stark ekonomi som ses som en förebild runt om i världen. Det har fått FDP-ledaren Lindner att tala om “välståndshallucinationen” – risken att väljarna tror att det räcker med att rösta för lite mer av samma sak för att behålla välståndet även imorgon. Som tidskriften The Economist påminde om häromveckan existerade varken Facebook eller Uber när den tyska ekonomin senast genomgick större strukturreformer (9/9). Många menar helt enkelt att Tyskland är illa rustat för det teknikskifte som pågår.
För när det allt oftare talas om förbränningsmotorns död, är det ofrånkomligen en nackdel att bygga sitt välstånd på förmågan att förfina just förbränningsmotorn till det yttersta.
