Vädret har varit extremt torrt under sommaren. Det tog Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin fasta på under Almedalsveckan på Gotland. Till följd av värmen används foder som varit menat för vintern redan nu i djuruppfödningen. På Gotland, liksom i övriga landet, varnar lantbrukare för nödslakt och inhemsk köttbrist.
Under sitt Almedalstal varnade Lövin även för vattenbrist och minskade skördar. Sedan föreslog hon ett reformpaket i syfte att uppnå ett grönare jordbruk och ökad matproduktion i Sverige.
Miljöpartisterna skulle begå tjänstefel om de inte presenterade politik mot bakgrund av det varma klimatet. Den globala medeltemperaturen har varit över det normala i mer än 400 månader. Vallöftena om ett grönare jordbruk utgör typisk Miljöpartipolitik med stöd till biogastraktorer och omställning till ekologisk köttproduktion.
Mer uppseendeväckande är Miljöpartiets beslut att flytta in ett högt ställt mål om inhemsk livsmedelsförsörjning i valrörelsen. Isabella Lövin lovade att denna försörjning ska uppgå till fyra femtedelar, en betydande ökning från dagens produktion av runt hälften av behovet. Detta – och vinster för säkerhetspolitiken, jordbruket och klimatet – lovar Miljöpartiet att lösa med endast en årlig halv miljard, en straffskatt på vad man kallar utländskt fulkött och en parlamentarisk utredning. Dessvärre faller MP:s förslag platt på alla tre punkter.
Ett allvarligt menat reformpaket för att stärka svensk livsmedelsproduktion hade behövt innehålla genomgripande förbättringar av näringslivspolitiken med sikte på allt från kompetensförsörjning till stärkt äganderätt.
Säkerhetspolitiskt är god handel inom närområdet både ett viktigt verktyg för fred och möjlighet att sprida risker för livsmedelsleveranser i krissituationer. Här hade Miljöpartiet i stället kunnat diskutera möjligheten att bunkra viktiga varor.
Vad gäller klimatpåverkan är det långtifrån självklart att det närmaste tillverkningsalternativet är det bästa.
Sverige är ett stort och glesbefolkat land. Stora omställningar för att binda livsmedelsproduktionen hit riskerar att göra konsumenterna känsliga för brister och prischocker. Politiken för livsmedelsförsörjning bör i stället säkerställa klimatvänliga och säkra transporter.
Våra livsmedelsval förutsätter en mängd varor i internationella värdekedjor. I och med det varma vädret har norra Europa exempelvis drabbats av en akut brist på kolsyra. Detta till följd av hög efterfrågan på dryckesprodukter i kombination med fabriksunderhåll inom ammoniakindustrin. Med säkra och klimatvänliga transporter kan denna typ av brister utjämnas mellan länder. Med andra regler på EU:s inre marknad skulle produktionsbortfallen även kunna förutses av marknadsaktörer. Möjligheterna att korrigera sådana brister med en utgångspunkt i inhemsk produktion är däremot långt sämre. Miljöpartiet bör släppa sitt nationella mål och söka internationella samarbeten om värmen.
