På Arbetsförmedlingens hemsida finns en lång lista på stöd som företagare kan få när de anställer personer som går arbetslösa. Problemet är att listan är alldeles för lång, trots politiska ambitioner om att rensa upp i antalet arbetsmarknadsstöd.
Arbetspraktik, extratjänst, instegsjobb och lönebidrag är några av stöden. Alla riktar sig till olika målgrupper och alla har sina regler och stödnivåer. "Hur sjutton ska man hålla reda på det", utropar professor Anders Forslund i Dagens Nyheter, som har granskat regeringens arbetsmarknadspolitik (17 oktober).
I höstbudgeten fortsätter regeringen att dutta ut miljoner till traineeplatser, jobbsprång, tekniksprång och så kallade moderna beredskapsjobb.
Professor Lars Calmfors sågar de flesta insatser jäms med fotknölarna. All forskning visar att beredskapsjobb i offentlig sektor har dåliga resultat när det gäller fortsatt anställning. Inte heller ger extratjänster eller regeringens praktfiasko, traineeplatserna, några resultat att tala om.
Reglerna och stöden har så krångliga regler att man kan misstänka att många arbetsgivare missar möjligheten att söka dem, eller drar sig för att söka dem. Eller så riskerar man att oseriösa arbetsgivare, eller rent av ekonomiska brottslingar, utnyttjar chansen att skaffa billig arbetskraft under en tid.
Arbetsförmedlingen arbetar alltså med verktyg som enligt professorerna Calmfors och Forslund både är byråkratiska och ineffektiva. Det är inte en drömsituation inför de kommande åren när tiotusentals nyanlända ska ut på den svenska arbetsmarknaden.
Den åtgärd som har fått en effekt är nystartsjobben, som enligt Calmfors skapat omkring 48000 jobb. Men det finns två andra åtgärder som skulle ha större effekt. För det första är det utbildningssatsningar. För det andra är det lägre ingångslöner. För det kommer nämligen inte att räcka med enbart satsningar på utbildningar och anställningsstöd för att öka andelen sysselsatta.
Många av de nyanlända har låg utbildning och det är inte rimligt vare sig samhällsekonomiskt eller mänskligt med många år i utbildning för den gruppen. Då är enklare och lågbetalda jobb lösningen. Calmfors påpekar att det inte behöver innebära en försämring för de som redan finns på arbetsmarknaden. Alternativet till lågbetalda jobb är dock utbredd arbetslöshet. Det är sämre för alla parter – för samhället och de arbetslösa.