Ledare 12 maj. Vi vet numera hur utbrett hedersförtrycket blivit i Sverige. Tusentals unga tvingas genom hot och våld att anpassa sig efter släktens regler, som tagits med till Sverige från länder präglade av patriarkala strukturer. Öden som Fadime Sahindals, Pela Atroshis och Abbas Rezais, som alla mördades av sina släktingar, har fått politiker och myndigheter att vakna.
Mycket återstår att göra. Fortfarande vågar inte alltid skolpersonal eller socialtjänst agera när de får kännedom om att en elev riskerar att giftas bort. Fortfarande finns politiker som relativiserar och vägrar se det förtryck religiösa klädesplagg kan innebära. Och ännu misslyckas rättssystemet med att ställa förövare till svars.
Men ändå. Förtrycket som drabbar tonåringar och unga vuxna omges idag av en medvetenhet och en vilja hos myndigheter och skolvärld att agera för förändring.
Det är skillnad när det kommer till barn. Trots att hedersförtryck mot unga människor inte uppstår ur tomma intet när någon når tonåren, görs mycket lite för att motarbeta hedersproblematik i förskolan och skolans lägre årskurser. Det är allvarligt. Inte minst eftersom det nu kommer larm om att så kallad vardagsheder går allt längre ned i åldrarna.
En rektor i Göteborg vittnar i SVT Väst (23/4) om hur sju-åttaåringar vaktar varandra, kollar så att det äts rätt saker och leker med rätt personer, och skvallrar till familj och släkt. Liknande tendenser finns över hela landet.
Sara Mohammad, grundare och verksamhetsansvarig för föreningen GAPF, Glöm aldrig Pela och Fadime, är oroad över att så lite görs för att arbeta förebyggande och nå fram till familjer som lever i miljöer präglade av hederskultur redan när barnen är små: “Ofta ser man tendenserna tidigt. Och när föräldrar har starka värderingar som begränsar barnen måste man agera. Personal i förskolan får inte vara rädda för att ta det obekväma samtalet med familjerna och våga tala klarspråk”, konstaterar hon.
Det förebyggande arbetet mot hedersförtryck bör också implementeras i handlingsplanen för förskola och lågstadium. På samma sätt som man idag arbetar med mobbning, där utbildningssystemet går på djupet och proaktivt bearbetar barns värderingar, bör man arbeta med hedersförtryck.
I ett större perspektiv är detta också en fråga om bostäder och arbete.
Risken för att det bildas enklaver där medeltida värderingar frodas ökar när människor, som kommit hit från de delar av världen där hederskultur är normen, inte har möjlighet att bli en del av majoritetssamhället.
Genom insatser i förskolan och låg- och mellanstadiet går det att åstadkomma resultat här och nu. Vill vi att alla barn och unga i Sverige ska ha samma rättigheter går det inte att stoppa huvudet i sanden och bara göra akuta insatser när de unga når högstadie- eller gymnasieåldern och situationen blir ohållbar. Aktivt förebyggande arbete mot hedersförtryck måste bli en del av vardagen redan i förskolan, grundskolans lägre årskurser och på fritids. Allt annat är oacceptabelt.
SVT om vardagsheder:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/rektorn-okning-av-vardagsheder-i-yngre-aldrar
