”Jag är en enkel svetsare, men jag kan läsa”, sa Stefan Löfven till Moderaternas Ulf Kristersson i riksdagens partiledardebatt på onsdagsförmiddagen. Inlägget handlade om att alla borgerliga regeringar lämnat budgetunderskott efter sig. Som vanligt glömde statsministern nämna den globala finanskrisen 2008 eller 1990-talskrisen som började redan under Socialdemokraternas pass.
Men om statsministern är en så duktig läsare kan han gott plocka upp sin egen myndighet Konjunkturinstitutets senaste rapport. Den figurerade också i partiledardebatten och innehåller lågmälda, men anmärkningsvärda sågningar av regeringens ekonomiska politik och miljöreformer. Bara en liten del av de 40 miljarder som regeringen satsar i sin senaste budget gör att ekonomin fungerar bättre, som Ulf Kristersson citerade i debatten.
Både Centerpartiets partiledare Annie Lööf och Kristdemokraternas gruppledare Andreas Carlson använde sig av KI:s rapport när de debatterade mot Gustav Fridolin: miljöpolitiken är ineffektiv och ofokuserad. Fridolin svarade inte på kritiken utan anklagade Centerpartiet för att skära ner i miljöbudgeten. Mer skattepengar på ett område måste vara bra, är perspektivet.
Men så är det inte. En större miljöbudget gör inte nödvändigtvis större nytta, och även om man förstås kan vara för avdragsrätt för fackavgift eller höjt barnbidrag gör inte sådana satsningar någon strukturell skillnad på arbetsmarknaden.
Stefan Löfven kan säkert läsa, men det finns skäl att ifrågasätta om han kan räkna. Han fortsatte nämligen att upprepa påståendet från söndagens partiledardebatt i SVT om att Alliansen vill sänka skatterna med 100 miljarder. Den siffran får man bara om man lägger ihop de enskilda partiernas förslag, vilket får anses vara en udda metod. I så fall skulle ju statsbudgeten vara fyra gånger så stor, och även välfärdssatsningarna skulle bli fyrdubbla. Hur skulle Stefan Löfven svara om han var tvungen att försvara att Socialdemokraterna bara lägger en fjärdedel så mycket som Alliansen på vården? Att det är orättvist att han bara har ett parti?
Alternativt får han leva med att Socialdemokraternas budget läggs ihop med både Miljöpartiets och Vänsterpartiets. Sex timmars arbetsdag är nog ingen billig reform.
En sista möjlighet finns kanske också – att debattera lite mer hederligt i framtiden.
