Fiasko. Politikerna bör akta sig för att ingå OPS-avtal.
Fiasko. Politikerna bör akta sig för att ingå OPS-avtal.

Offentligt privat misslyckande

Nya Karolinska visar på riskerna med offentlig-privat samverkan.Nya Karolinska visar på riskerna med offentlig-privat samverkan.

ANNONS
|

Nya Karolinska, det nybyggda sjukhuset i Solna, är en skandal. Bara ett år efter invigningen kommer rapporter om stora problem med bygget. Vattenledningar läcker och personalen kallar det för ett ”fuskbygge” (SvD 18/9). Framför allt har kostnaderna skjutit i höjden. Enligt en granskning som SvD har gjort kommer sjukhuset att kosta 61,4 miljarder kronor, inräknat byggande och underhåll fram till 2040. Därmed blir NKS världens dyraste sjukhus – tio gånger dyrare än toppsjukhusen i Tyskland.

NKS är inte bara ett misslyckande för politikerna i Stockholms läns landsting. Projektet är en varning till politiker över hela landet och nationellt: akta er för OPS.

ANNONS

OPS, offentlig-privat samverkan, är en form av offentlig upphandling där en privat aktör får i uppdrag att bygga och driva ett större projekt som infrastruktursatsningar och sjukhus – stora, dyra ting. Tanken bakom modellen är att sprida den ekonomiska bördan över tid. I teorin är idén god: samarbete mellan det privata och det offentliga för att kunna finansiera storskaliga projekt som är till nytta för en stor grupp människor.

Men i praktiken riskerar stora OPS-projekt att bli en dyr historia för skattebetalarna.

I mars i år kom ett delbetänkande inför den statliga utredningen ”Finansiering av infrastruktur med privat kapital?”. Betänkandet konstaterar att det mycket väl kan finnas fördelar, som till exempel riskfördelning mellan aktörerna, med OPS rörande statlig transportinfrastruktur. Att det är så har dock inte belagts ordentligt med empiriska studier.

Däremot finns det ett antal projekt som talar för motsatsen. NKS är det mest uppmärksammade fallet på senare tid. Ett annat exempel rör Arlandabanan, som byggdes på 1990-talet. Riksrevisionen har konstaterat att det inte går att avgöra om en annan genomförandeform hade blivit dyrare eller billigare, eftersom dåvarande regering inte har gjort någon uppföljning.

Men modellen har ett antal andra problem. Precis som utredningen konstaterar är det alltid skattebetalarna som står för finansieringskostnaderna. Att privata och offentliga aktörer samverkar betyder inte att det blir billigare för staten, kommunen eller landstinget.

ANNONS

Enligt riksgäldsdirektör Hans Lindblad riskerar ett OPS-företag snarare att bygga dyrare, så länge man inte kan uppvisa extremt god avkastning. Detta eftersom privata företag inte kan låna lika billigt som staten. Och trots att privat kapital investeras hamnar kostnaderna alltid på skattebetalarna i form av avgifter. Dessutom tenderar avtalstiderna att vara väldigt långa – i fallet med Arlandabanan rör det sig om 40 år. Det gör att kostnaderna sprids ut över lång tid. Därför kan det vara svårt för allmänheten att få inblick i hur mycket ett OPS-projekt egentligen kostar.

De som förespråkar en OPS- modell för finansiering av exempelvis en ny höghastighetsbana har alltså mycket att bevisa. Innan det offentliga beslutar sig för en sådan modell bör andra alternativ vara grundligt utredda. Man ska, som alltid, vara försiktig med skattebetalarnas pengar.

Länkar:

https://www.svd.se/lakare-nks-ar-ett-fuskbygge-med-bedrovlig-standard

http://www.regeringen.se/492bb9/contentassets/162d67afc2d349e5b303840996daf62c/finansiering-av-infrastruktur-med-privat-kapital-sou-201713

https://www.riksrevisionen.se/PageFiles/24251/RiR_2016_3_OPS_arlandabanan_ANPASSAD.pdf

https://www.svd.se/privat-samverkan-blir-dyrare-pa-sikt

https://www.svd.se/om/nya-karolinska

ANNONS