Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies
Prova

Ligg på Plus från start - hela innehållet för 1 kr Fri tillgång till all lokaljournalistik.

Liberalerna. Om framtiden ska vara liberal behövs ett parti som vågar försvara den liberala samhällsordningen även när det är kontroversiellt.

Partiet som Liberalerna skulle kunna vara

Svend Dahl: Liberalerna skulle kunna vara den mest konsekventa försvararen av sekulära och feministiska värderingar i svensk politik.

Där alla är liberaler är det inte lätt att kalla sig de liberala värderingarnas främsta försvarare. Ett parti kan inte både vara unikt, och därmed attraktivt i väljarnas ögon, och samtidigt ha en ideologisk kärna som av de flesta upplevs som idémässigt allmängods.

Detta är sannolikt en viktig förklaring till Liberalernas svaga väljarstöd.

Sverige är idag ett samhälle byggt på liberala värderingar, som i internationella värderingsundersökningar intar extrempositioner i synen på individualism, sekularism och jämställdhet. Samtidigt har det Sverige som kastade av sig religionens och många av patriarkatets bojor genom invandringen fått möta människor med helt andra värderingar.

Vi ser nu ett samhälle präglat av de senaste decenniernas liberala framsteg som ska hantera mötet med dem som har en helt annan idé om det goda samhället. Där har ett liberalt parti en självklar plats, på samma sätt som det hade under 1900-talets stora värderingskonflikter.

Många inom L delar lyckligtvis denna uppfattning. I det integrationspolitiska program som L antogs för ganska exakt ett år sedan understryks att lyckad integration handlar lika mycket om värderingar som om låga trösklar in på arbetsmarknaden. I programmet talas om liberala värderingar för att hålla samman det svenska samhället och för att bekämpa hederskultur, religiös fundamentalism och framväxten av värderingsmässiga parallellsamhällen.

Trots detta, och trots den organiserade svenska liberalismens historia av att stå upp mot förtryck, fortsätter många av de konkreta uttrycken för ett sådant förhållningssätt att vara kontroversiella bland partiaktiva liberaler.

Detta blev tydligt på Liberalernas landsmöte för en vecka sedan. L tog där ställning för ett förbud mot nya religiösa friskolor. Men partiet skulle kunna vara betydligt mer offensivt. Givet att religiösa friskolor förstärker segregation och inskränker barns möjligheter att forma sina liv oberoende av föräldrarnas religiösa övertygelser, vilket är rimliga farhågor, är det svårt att se varför förbudet bara ska gälla nyetableringar.

Samma sak gäller förslaget om slöjförbud i förskolan som röstades ned på landsmötet. Liberaler är generellt sett överens om förskolans betydelse för att ge alla barn jämlika livschanser. Ett slöjförbud handlar om just detta, att små flickor ska ha samma rättigheter som små pojkar att delta fullt ut i förskolans verksamhet. Och det utan klädesplagg som cementerar traditionella könsroller.

Det som i debatten ibland beskrivs som svenska värderingar är i hög grad sådant som inom L brukar framhållas som liberala landvinningar. Att argumentera för förbud mot religiösa friskolor och slöjor i förskolan eller ta ställning för en mer feministisk asylpolitik, där det görs tydligt att män som vill leva som i Afghanistan nog borde söka asyl någon annanstans, handlar om att utkämpa samma strid som många tidigare generationer av liberaler gått segrande ur.

Liberalerna skulle kunna vara den mest konsekventa försvararen av sekulära och feministiska värderingar i svensk politik. Frågan är bara om man törs.

 

 

 

MEST LÄST