På Bohusläningen och Strömstads tidnings personal har fräschat upp kunskaperna vad gäller att rädda liv. En nyttig erfarenhet konstaterar jag. Några korta utbildningstimmar har det blivit med åren, dels som sjukvårdsanställd men även arbetsgivare inom media har sett en poäng med att ha en personal som kan rädda liv.
Själv har jag – tack och lov – aldrig behövt praktisera mina kunskaper i skarpt läge. Däremot har jag varit med om ett epileptiskt anfall på ett tåg mot Hamburg. Flickan som var 18 år, hade aldrig drabbats av nåt sånt tidigare och hon krampade rejält under kanske en halv minut.
Jag gjorde vad jag kunde för att skydda hennes huvud från skador på alla vassa kanter som finns in i en tågkupé och efter att krampen klingat av fick hon vila ut på tågsätet med en filt över sig. Någon sjukkupé fanns inte i tåget. Men jag minns också att jag kände mig trygg med hur jag skulle hantera situationen tack vare att jag fått information om hur epileptiska anfall ska hanteras.
Repetition är kunskapens moder och därför är det en himla tur att man får chans att ägna några timmar åt HLR-utbildning. För även om jag som sagt övat förut, förändras metoderna. Nu ska du till exempel inte börja med att leta efter nån puls om du hittar en till synes livlös person. Den enda puls du känner när adrenalinpåslaget är som störst är förmodligen din egen. Nej ropa, klappa, skaka och lyssna efter andning istället
Vår instruktör Marcus Bergström, blivande akut- och traumaläkare, gjorde en formidabel insats. Med en stor portion engagemang och många beskrivningar om vardagen när jobbet är att rädda liv, gick vi igenom hjärt- och lungräddning. 2 inblås och 30 tryck står sig, går några revben av är det bara att fortsätta och det är fortfarande lika tungt att utföra. Men vi gick också igenom hur man sköter en defibrillator vilket var mycket nyttigt. Så fort det kommer till apparaturer finns alltid en skräck i att göra fel, men dom som hänger lite varstans på arbetsplatser, i köpcentra och andra ställen där människor rör sig, är numera idiotsäkra. Bara lyssna och gör som den säger.
Vi gick även igenom vad man kan göra för att hjälpa en person som satt i halsen, hosta, ryggdunk och heimlich-greppet står sig. Men så fick vi även pröva på att stoppa blodflödet – på kamraterna, kanske den nyttigaste övningen av dom alla. För nu vet jag hur hårt jag behöver snöra för att så stopp på ett pulserande blodflöde i ett ben. Ont gjorde det men ökar förståelsen för hur mycket man måste ta i för att det ska sluta blöda.
Trevlig helg!
