Politikerna kan inte ignorera våldet hur länge som helst

Karin Pihl: Den rödgröna regeringen har under hela mandatperioden mest suttit och förvaltat problem.

ANNONS

Skottlossning mot industribyggnad i Uddevalla. Två till sjukhus efter skjutning i Hallonbergen. Larm om skjutning i Landskrona, Hagsätra, Vällingby, Rosengård och Hässleholm. Det är bara några orter som drabbats av grovt våld de senaste dagarna.

Samtidigt i Sveriges riksdag: två av fyra borgerliga partier röstar ner en borgerlig statsministerkandidat eftersom de inte gillar den parlamentariska verkligheten.

Nu blir det nya talmansrundor och presskonferenser med partiledare som trött muttrar att “samtal pågår men det finns inget nytt att säga”. Sverige är i stort behov av politiska reformer, men politikerna är mer upptagna av maktspelet. Det är som att politikerna inte förstår, eller inte bryr sig om, vad som försiggår i verkligheten.

ANNONS

Så länge som en stor del av riksdagens folkvalda betraktar det parlamentariska läget som ett större hot än dödsskjutningar kommer våldet att öka. En ny studie från Institutet för framtidsstudier visar att Sverige har den högsta förekomsten av dödligt skjutvåld per capita av 15-29-åriga män, jämfört med 12 andra länder i Europa. Förekomsten av handgranater “saknar motstycke i andra europeiska länder”.

De grovt kriminella, som utgörs av fotbollsfirmor, våldsbejakande politisk extremism och organiserad brottslighet som gatugäng och liknande, för 23 procent av totala antalet brottsmisstankar. Rapporten konstaterar att kriminella gäng i som verkar i specifika bostadsområden kan leda till “legal cynism”. I praktiken betyder det att statens våldsmonopol upphör.

Det är precis lika allvarligt som det låter. Ändå verkar den politiska medvetenheten om situationens allvar vara låg. Det går inte att vifta bort våldet som “alarmism” eller “svartmålning”. Inte heller går det att reducera våldet som “bråk och stök”, som om det skulle röra sig om småglin i äppelknyckarbyxor som snattar chokladkakor. Det handlar om grov kriminalitet. Att Sverige toppar listan över dödsskjutningar bland unga män är ett faktum.

Vad händer om den politiska viljan att förändra detta inte finns? Och vad händer med förtroendet för politiken om de folkvalda verkar mer intresserade av att slänga sig med fluffiga värdeord i stället för att analysera orsakerna och lösningarna på det eskalerande våldet? Den rödgröna regeringen har under hela mandatperioden mest suttit och förvaltat problem. Låt det inte bli en bortkastad mandatperiod till.

ANNONS

Karin Pihl
Karin Pihl
ANNONS