Regeringens fyra år av misslyckanden

Socialdemokraternas största vallöfte var att Sverige 2020 ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. Där har vi halkat ner, från 12:e till 17:e plats (Ekonomifakta). Det är knappast förvånande eftersom regeringen inte genomfört några stora reformer, utan förlitat sig på högkonjunkturen. Särskilt utsatta grupper utgör nu 75 procent av arbetslösheten. Jobbklyftan är större (Affärsliv 17/8 -17), och de 32 000 traineejobb som skulle lösa ungdomsarbetslösheten blev bara några hundra (SvD 5/6 -17).

Den “feministiska utrikespolitiken” ledde till en diplomatisk kris med Saudiarabien, som slutade med att 57 stater fördömde utrikesminister Margot Wallström (SVT 19/3 -15). På ett liknande sätt föll relationen med Israel samman, där Wallström blev persona non grata (DN 15/1 -15). Sverige lyckades bli invalt i FN:s säkerhetsråd, men först efter en kampanj där biståndspengar användes till röstjakt (DN 4/4 -16) och 900 sidor material gömdes undan från offentlig insyn (Expressen 3/12 -17).

Vårdköerna har i många fall och i motsats till S löften dubblerats sedan 2014. Andelen som väntat på operation i mer än tre månader har ökat från 12 till 26 procent (DN 5/3). Väntetiderna inom barn- och ungdomspsykiatrin är i vissa fall upp till två år (GP 10/5 -17). Regeringen har öst pengar över sjukvården, utan att en enda kö blivit kortare.

Utvecklingen i utsatta områden har förvärrats. Den dödliga våldet var 2017 på sin högsta nivå sedan 2002 (Aftonbladet 27/3). Antalet poliser per invånare har minskat (DN 21/3) och andelen uppklarade brott sjönk med 10 procent från 2015 till 2016 (Brå). Andelen våldtäktsfall som gick till åtal mer än halverades från 2014 till 2017 (SR 21/9 -17).

Transportstyrelseskandalen gjorde det klart att Socialdemokraternas regeringsduglighet inte är vad den varit – om inte katastrofala utredningar och lagförslag räckte som bevis. Reepalu-utredningen om vinster i välfärden sågades av den egna experten (SvD 25/2 -17) innan den föll i riksdagen. Gymnasieamnestin för 9 000 afghanska män är knappt tillämpbar, vilket förvånade Isabella Lövin (MP) trots den extremt hårda kritiken från lagrådet (SR 17/8).

Skatterna har höjts med 60 miljarder (Ekonomifakta). Skogsägarna är i uppror efter upprepade attacker mot äganderätten (Smedjan 17/1). Klimatutsläppen har stått stilla eller ökat något (SCB). Muséerna har politiserats (SvD 28/9 -16). Bostadsbristen är värre än någonsin (SvD 26/10 -17), och investeringsstödet på 11 miljarder är en flopp (Aftonbladet 23/4). I skolpolitiken har inte mycket hänt. Migrationspolitiken styrs av en tillfällig lag. Fem ministrar har fått sparken.

Stefan Löfven har visserligen bjudit på många fina ord: innovationskatapult, industrikansler, framtidsminister. Ett säkerhetspolitiskt råd har tillsatts. Om något av detta åstadkommit något står ännu inte klart. Några verkliga, strukturella reformer för ekonomin har dock inte blivit av.

På område efter område är det en förlorad mandatperiod. Regeringen Löfven är en katastrof som måste stoppas.

Liberala Nyhetsbyrån

Joakim Broman

joakim.broman@lnb.se