I Västra Götalandsregionens värdegrund deklareras att man ska ”bemöta individen med omtanke, inlevelse och respekt och ha en helhetssyn på människan”, samt att man alltid ska utgå från ”den enskilda brukarens perspektiv”. I grunden handlar det om att man vill ge alla invånare ett värdigt liv.
Det är goda intentioner som rimmar illa med det vi kunde läsa om i Bohusläningen den 27 juli. Här berättas om MS-sjuke Jens Sahlin som är helt beroende av sin elrullstol. Han kan inte själv stå på sina ben och inte heller lyfta sina armar.
I vardagen är han helt beroende av både personliga assistenter och sin elrullstol. Trots detta uppenbar a grundläggande behov, så ingår inte elrullstolen i det som kategoriseras som ”basala behov” av Västra Götalandsregionen.
Om Jens Sahlins elrullstol skulle gå sönder en fredag, så kan han inte få den reparerad förrän på måndag efter helg. Det beror på regionens avtal om hjälpmedel som säger att reparation av elrullstolar inte kan utföras på jourtid.
En formulering i ett avtal som kan resultera i flera dagars lidande för den grupp av funktionshindrade som riskerar att drabbas. . Här kan vi knappast tala om att bemöta individen med ”omtanke” eller att ”utgå från den enskilda brukarens perspektiv”.
Organisationer, som HSO Uddevalla och Neuroförbundet Uddevalla, kräver en förändring. Gott är att regionens Kommitté för mänskliga rättigheter stöttar initiativet. En utredning ska göras.
En liten förändring av definition en i ett avtal skulle kunna skänka en grupp funktionshindrade trygghet och ökad frihet. Samt en känsla av att Västra Götalandsregionen s värdegrund också gäller dem.
Eftersom inget landsting ännu infört detta har regionen en chans att bli först i landet med att ge brukare av elrullstolar en rättighet som borde vara självklar.
