Fredagen den första juni är en solig dag i större delen av Sverige. Men för världshandeln och västvärlden är den första sommardagen mörk. På fredagsmorgonen började USA:s tullar mot Europa att gälla – tio procent på stål, 25 procent på aluminium. Det tidigare undantaget, som leverantörer inom EU haft, gäller inte längre.
President Donald Trump motiverar detta med att det skulle ha med landets säkerhet att göra. Men det är ett svepskäl. Trump gick till val på att rädda amerikanska jobb, och är övertygad om att protektionism är rätt väg att gå.
Tullarna är givetvis inte bra för Sverige. Ståltullarna är dock inget större problem. Den stål som SSAB säljer i USA produceras till stor del redan i landet. Det som exporteras är specialprodukter, som troligen kommer att bli undantagna handelstullarna.
Faran för Sverige är snarare att det hela trappas upp.
EU har redan meddelat att man kommer att sätta hårt mot hårt. Till Sveriges Radio säger Cecilia Malmström, EU:s handelskommissionär, att man kommer att försöka dra USA inför rätta i WTO. Men man har också en lista på amerikanska produkter man kan tänka sig att införa tullar på, som jeans och jordnötssmör. Och vad händer då? Risken är stor att Trump surnar till och inför ytterligare handelshinder. Inför USA tullar på exempelvis lastbilar är det nog många på Volvo Lastvagnar som börjar ställa sig frågan hur hög a-kassa man får nuförtiden.
Exporten är avgörande för Sveriges ekonomi. Om ett handelskrig mellan EU och USA skulle blossa ut kan Sverige ligga pyrt till. Vad gör vi då? Hoppas på att kineserna vill handla med oss?
Den svenska exporten till Kina har ökat något enormt under senare år. Att detta kommer att intensifieras om USA och EU inför fler tullar är troligt. Självklart ska man utnyttja möjligheterna i öst, men man måste komma ihåg att en diktatur alltid kommer att agera mer nyckfullt än en demokrati.
Frihandel är inte bara en fråga om att konsumenterna ska få billiga produkter. Handel får politiska konsekvenser. När kommunistdiktaturen Kina växer sig allt starkare ekonomiskt, och investerar stort på så gott som alla kontinenter, måste den demokratiska västvärlden hålla ihop. Både EU och USA är överens om att problemet på den internationella stålmarknaden är att den kinesiska staten pumpar in pengar i kinesiska företag, vilket leder till överproduktion och sjunkande priser. Ändå riktas handelshindren mot varandra.
Det är inte bra. Sverige bör arbeta för att EU inte ska bidra till att trappa upp handelskonflikten.
