Än så länge finns det inte många säkra uppgifter att utgå ifrån. Det mesta som sägs handlar om misstankar, rykten eller rena spekulationer. Med andra ord går det ännu inte för gemene man att med säkerhet slå fast något annat än att bomber briserat.
Säkerhetspolisen (Säpo) tog under gårdagen över utredningen från polisen, då de två bombdåden, som sannolikt har ett samband, klassas som terroristbrott.
Denna teori stärks av ett e-postmeddelande med hot skickades till nyhetsbyrån TT och till Säpo strax innan bomberna briserade. Igår kväll fanns det ännu ingen bekräftad koppling mellan mejlet och explosionerna, även om de av allt att döma hör ihop.
I höstas höjde Säpo beredskapen för terroristattentat i Sverige från bedömningen lågt hot till förhöjt hot. Enligt Ekot hade det beslutet inget att göra med lördagens händelser, utan det baserades på annan specifik information.
Egentligen borde vi inte vara förvånade att det kan ske terrordåd även i Sverige. Världen blir allt mindre. Att vara ett litet, öppet och demokratiskt samhälle i Europas utkant är ingen garanti för att inget ska hända oss.
Det har det heller inte varit förut. Sverige har inte varit förskonat från terrorattentat.
1975 slog exempelvis sex medlemmar av Baader-Meinhof-ligan till mot den västtyska ambassaden i Stockholm. Ambassadpersonal togs som gisslan och två personer mördades. Under gisslandramats upplösning dog en av terroristerna. En annan av dem avled kort efter det att de överlevande terroristerna hade utvisats från landet.
Händelsen kom att ligga till grund för planerna att kidnappa den dåvarande invandrarministern Anna-Greta Leijon (S).
Det öppna demokratiska samhället är ingen självklarhet. Det måste försvaras dag efter dag. För det mesta är det en ganska enkel uppgift och inget som det flesta egentligen reflekterar över. Men då och då är det inte längre vare sig lätt eller självklart.
Det är vid dessa vägskäl som var och en behöver stanna upp och fundera över vad som är viktigt. För vill vi behålla vårt öppna samhälle måste var och en stå upp och försvara de principer som det bygger på. Det borde vara lika självklart att försvara var och ens rätt till yttrandefrihet eller religionsfrihet som att var och en ska bli betraktad som oskyldig till dess motsatsen bevisats.
Innan det finns fakta som visar vad som ligger till grund för bombdåden i Stockholm finns det inte så mycket att göra än att ta det lugnt. Låta rättsstatens aktörer göra sitt jobb och stå upp för det öppna samhälle vi vill leva i.
