Trodde ni att bemanningsföretag är en ny företeelse? Glöm det. Kerstin Segerstens bok Systrar att hyra beskriver hur. sjuksköterskeyrket växte fram genom, just bemanningsföretag. Fast under 1900-talets början hette det Sjuksköterskebyrån, och dit kunde man vända sig om man behövde vårdhjälp. Byrån å sin sida såg till att kvinnorna – på den tiden fanns det inte på kartan att en man kunde vårda – fick tak över huvudet, mat och jobb när de inte hade några uppdrag.
Boken porträtterar inte bara sjuksköterskeyrket i sig, utan den stora behållningen tycker jag är på det sätt som Kerstin Segersten beskriver tidsandan och väver samman - visserligen fiktiva, men baserade på intervjuer -sjuksystrars liv och deras vardag. Berättelserna säger mycket om den tiden och hur man skulle vara. Som till exempel att en sjuksköterska springer inte såvida det inte gäller livet. Det fick jag också lära mig i skolan. Fina flickor springer inte, har rena naglar, är välkammade och har ett hårspänne. Men en sjuksyrra står inte heller med armarna i kors, ett sådant kroppsspråk vittnar om lathet och ointresse. ”Stå inte där med armarna i kors och häng, gör nån nytta istället” är en kommentar jag hört många gånger i livet. En annan detalj som jag däremot inte visste gäller kaffesamkvämet. Först när sällskapet kom till påtåren var det okej att börja prata med varandra.
Kvinnor som ägnade sig åt vård var ofta ogifta, och blev istället gifta med yrket. Eller vad sägs om att ha sitt boende på avdelningen, arbeta sju dagar i veckan och vara i tjänst 24 timmar om dygnet utom halva söndagen som istället avsattes för kyrkobesök. Så klart att en sådan tjänstgöring förutsätter att man känner sig kallad. Lägg därtill:
”Ingen bör giva sig till sjuksköterska, som ej är beredd på strängt arbete, mycket tålamod, självuppoffring, sträng självtukt, mången gången uppgivande av egen vilja…” Strängt arbete och tålamod kan tillskrivas snart sagt vilket arbete som helst också i dag, men självtukt och att ge upp sin egen vilja låter verkligen – just det – otroligt gammalt. Ibland var det inte bättre förr.
Först 1919 fattades beslut om en sjuksköterskeutbildning, då fanns cirka 5-6 sjuksköterskor per 100 000 invånare. I dag är motsvarande siffra 1100 syrror på 100 000 invånare. Men så är vi också bra mycket friskare - eller?
Trevlig helg!
