Zimbabwe blir knappast en blomstrande demokrati

En motståndsman som slutade som bortkuppad despot. Så kan man beskriva Zimbabwes president Robert Mugabe. I förra veckan tågade militären in i Harare, landets huvudstad, och nu har Mugabes eget parti kuppat bort honom.

Vad han själv anser om sin framtid är oklart. Enligt vissa källor är han redo att lämna makten, men under ett tal till nationen på söndagen sa han att de senaste dagens händelser inte hotar hans roll som president.

Robert Mugabe är en märklig diktator. På 1960- och 70-talen kämpade han mot den brittiska kolonialmakten och sociala orättvisor. Han bedrev gerillakrig genom sitt marxist-leninistiska parti Zanu-PF. År 1980 tog han makten och utropade ett självständigt Zimbabwe.

Men i stället för att, likt Nelson Mandela i Sydafrika, uppmana till försoning mellan vita och svarta, kom Mugabe i praktiken att driva en rasistisk politik där staten med tvång övertog vita jordbrukares egendom och marker. Resultatet blev ekonomisk kris i hela landet med matbrist som följd.

Sedan han kom till makten har han slagit ner på oppositionella och fackföreningar, och brukat våld mot politiska demonstranter, oavsett om de varit vita eller svarta. För att finansiera inblandningen i andra Kongokriget i slutet på 1990-talet lät Mugabe sedelpressarna gå på högvarv, vilket ledde till hyperinflation.

Men Mugabe har suttit kvar. Nu börjar han dock bli riktigt gammal. Presidenten fyller 94 år i vinter, och det har länge spekulerats kring om Grace Mugabe, Zimbabwes första dam, ska ta över makten när maken trillar av pinn.

Om det blir så är oklart. Varken militären eller partiet vill att makten ska övergå till presidenthustrun, och när Mugabe avskedade sin vicepresident Emmerson Mnangagwa tolkades det som att diktatorn säkrat sin efterträdare i form av sin fru. Men planen gick inte i lås. Regeringspartiet har tagit ställning för Mnangagwa, som är betydligt mer populär i militären än Grace Mugabe.

Både militären och regeringspartiet har redan bestämt sig för att Robert Mugabes tid som president är över. Att han kommer avgå under de kommande dagarna är troligt. Presidenten är trots allt till åren, och har antagligen varken ork eller stöd nog att fortsätta.

Vad som händer med landet efter Mugabe är svårt att säga. Det man kan konstatera är att Zimbabwe knappast kommer att förvandlas till en blomstrande demokrati när Mugabe försvinner.

Militärens aktion och vicepresidentens kupp kan ses som slutet på Mugabes era. Nästa år är det val i Zimbabwe, men utfallet är i praktiken säkrat. Militären och regeringspartiet lär redan ha gjort upp om hur valet ska sluta. Demokratiska reformer lär dröja i ett land som under decennier styrts av en och samma man.

Karin Pihl