Till vänster: Ingalill Sundhage år 2009 när hon presenterades som ny chefredaktör, i mitten: år 2014 med häst, till höger: idag.
Till vänster: Ingalill Sundhage år 2009 när hon presenterades som ny chefredaktör, i mitten: år 2014 med häst, till höger: idag.

Tack för de här tio åren!

Ingalill Sundhage: Nu blir jag en helt vanlig läsare som kommer att glädjas, fundera och förfasa mig över sånt som redaktionen berättar

ANNONS
|

Att mötas och skiljas är livets gång. Och nu skiljs vi – igen. Åtminstone i den här rollen och den här spalten.

Vi har haft en fin tid tillsammans. Många möten har det blivit i samband med olika event som mässor, frukostmöten, glöggrundor med gissa-tidningsbunt-vikt och torgmöten. Jag har dansat till dragspelsmusik och i tomteluva på Ica i Färgelanda, välkomnat Percy Barnevik som underhöll och signerade böcker på Östraboteatern, delat ut Strömstads Tidning i samband med frukostsugna på Räkans dag, peppat bröderna Rutger och Birger i Rännelanda och många andra att börja läsa e-tidning, diskuterat journalistik hos rotaryklubbar och pensionärsföreningar, mött otaliga elever och studenter som varit nyfikna på journalistiskt arbete, suttit med i olika juryer, paneler av allehanda slag och modererat debatter.

ANNONS

Men jag har också under somrarna smugit mig ut med kamera, block och penna och skrivit om olika utflyktsmål i Bohuslän, som hur det är att cykla på Lelångebanan eller vandra på Härmanö och tillsammans med fotograf och husbil besökt torg och bygdegårdar. Jag har också fått göra personporträtt till familjesidan, bevaka hästpremieringar och i somras fick jag även chansen att skriva om tårtfrossan som Valbo-Ryr Sockenförening arrangerade i Solhemsgården.

Att lämna över till Gunilla Håkansson är ett nöje. Hon kommer att leda Bohusläningen in i framtiden och tillsammans med redaktionen leverera ett innehåll som är till nytta för er läsare. Precis som vi som jobbar på den här typen av mediehus brinner hon för den lokala journalistiken och vill göra skillnad.

Så, nu blir jag en helt vanlig läsare som kommer att glädjas, fundera och förfasa mig över sånt som redaktionen berättar om i alla kanaler som står till buds. Det blir mitt sätt att hålla mig à jour med vad som händer i min omgivning. Då är lokaltidningen det absolut bästa sättet, om ni frågar mig. Den är det därför att jag vet att reportrarna utgår från ett etiskt regelverk som ser skillnad på allmängiltigt nyhetsvärde och nyfikenhetsvärde, som vet när det är dags att ta ett steg bakåt – eller framåt – i sitt berättande och som är varsam med människorna vi berättar om.

ANNONS

Jag vet också att redaktionen dagligen bevakar kommunala instanser och myndigheter för att ha koll på hur våra skattepengar används och som tack vare detta arbete bidrar till våra demokratiska principer. För även om nyheter flödar i många kanaler i dag, är det genom den lokala tidningen vi får en regelbunden och allsidig bevakning av lokalsamhället. Den gör det dessutom utan någon dold agenda.

Trevlig helg!

***

Här är ett axplock av bilder ur arkivet:

ANNONS