Sedan 1975 har vår kommun levt i symbios med oljeraffinaderiet vid Brofjorden. Liksom i forna tiders bruksorter har invånarna svårt att se en verklighet utan det resursstarka och dominerande företaget. Och nu när detta företag vill satsa ännu mer i vår lilla kommun är det väl bara att tacka och ta emot?
Nej! För vad står på spel? Den planerade ROCC-anläggningen beräknas ge cirka 150 nya arbetstillfällen. Men den kommer också att ge en miljon ton extra koldioxid i atmosfären per år. Detta i en tid när vi drastiskt måste minska co2-utsläppen i hela världen. Nybygget kommer vidare att ge kraftigt förhöjda utsläpp av svavel, kvicksilver, vanadin och andra hälsofarliga ämnen som faller ner i närområdet. Såväl land- som vattenliv tar allvarlig skada. Är det värt det priset? Är det moraliskt rätt?
LÄS MER:Stort stöd för Preemraffs utbyggnad
Lysekil behöver arbetstillfällen. Men det ska vara jobb som är hållbara och passar in i den nya gröna, cirkulära ekonomin som regeringen beslutat om. Det ska vara jobb som överlever den förlegade oljeindustrin.
Lysekils läge vid havet kan utnyttjas på många sätt: Forskning och utveckling av vågkraft, vindkraft, solkraft. En aktiv godshamn och järnväg. Algodling för utvinning av omega 3, för matproduktion, som gödningsmedel. Produktion av kiselalger som absorberar mycket solljus och läggs på solpaneler. Tillverkning av sådana paneler. Produktion av rödalger som berikar kornas foder och minskar deras metanutsläpp. Musselodlingar. Upplevelseturism. Närodlad mat. Ökad satsning på de marinbiologiska stationerna och gymnasieprogrammen.
Både stat och kommun har ett stort ansvar för att främja sådana arbeten om man menar allvar med talet om omställning.
LÄS MER:Låt förnuftet segra för en renare värld
Regeringen har begärt in ett yttrande från Lysekils kommunfullmäktige angående Preems ansökan. Här har kommunen vetorätt, så om fullmäktige säger nej till utbyggnaden måste regeringen gå på det i sitt beslut. Den 16 september ska kommunfullmäktige bestämma sig.
Kommunpolitiker, ett tungt ansvar vilar på era axlar! Tänker ni trampa på i gamla hjulspår och göra som vår utlokaliserade brukspatron vill, eller vågar ni rädda Lysekil till att bli en levande, rik och mångfacetterad plats att bo på efter avvecklingen av fossilindustrin?
Mari Larsson
Fridays for Future Lysekil